IV:31

Не мадригалы Ленский пишет
В альбоме Ольги молодой;
Его перо любовью дышет,
Не хладно блещет остротой;
Что ни заметит, ни услышит
Об Ольге, он про то и пишет:
И полны истины живой
Текут элегии рекой.
Так ты, Языков вдохновенный,
В порывах сердца своего,
Поёшь, Бог ведает, кого,
И свод элегий драгоценный
Представит некогда тебе
Всю повесть о твоей судьбе.
Men Lenskij madrigal ej skriver
när Olgas albumblad fylls på;
hans kärlek pennan livskraft giver,
ej glans och vitsighetens sjå;
allt vad han hör och varsebliver
om Olga, det blir vad han skriver:
och lifsens sanning flödar så
i form av elegiers å.
Likt dig, Jazykov, inspirerad
utav ditt hjärta, hårt i kläm,
du hyllar någon, Gud vet vem,
din elegibok, högt värderad,
ska en dag för dig göra klart
ditt levnadsödes hela art.

Här glider Pusjkin över i ett polemiskt inlägg om den ryska diktkonsten, vilket även upptar de följande stroferna. I denna debatt, som fördes i litterära kretsar kring sekelskiftet 1800, ställdes romantiska förnyare som likt Lenskij och Pusjkin själv skrev ”elegier” mot traditionalister som istället ville hålla fast vid de äldre ”odena”.

Nikolaj Jazykov (1803-1847) var diktare och vän till Pusjkin.

Som Falen påpekar i en not är rimflätan i den här strofen speciell: de första åtta raderna uppfyller inte bara den vanliga AbAbCCdd-strukturen, utan rentav en AbAbAAbb-struktur. Dessutom återkommer пишет på både första och sjätte raden. Jag är nöjd med att bevara dessa särdrag (vilket inte är fallet i de svenska översättningarna av vare sig Jensen eller Johansson). Rimmet inspirerad/värderad delar jag däremot med Johansson och varsebliver/skriver, i någon mån, med Jensen som har varseblifver/beskrifver.

Det här inlägget postades i Kapitel IV, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.