IV:49

«Я?» — Да, Татьяны именины
В субботу. Олинька и мать
Велели звать, и нет причины
Тебе на зов не приезжать. —
«Но куча будет там народу
И всякого такого сброду…»
— И, никого, уверен я!
Кто будет там? своя семья.
Поедем, сделай одолженье!
Ну, что ж? — «Согласен». — Как ты мил! —
При сих словах он осушил
Стакан, соседке приношенье,
Потом разговорился вновь
Про Ольгу: такова любовь!
”Till helgen? Mig?” ”Ja, nu på lördag
är det Tatjanas namnsdagsfest
och frun och Olga blir förstörda
om du ej dyker upp som gäst.”
”En massa pack lär festen gästa
och alla tillvaron förpesta…”
”Rakt inte! Du har missförstått!
Jag vet: det blir familjen blott.
Vi går, ska jag behöva böna?
Vad sägs?” ”Låt gå!” ”Tack, det var snällt!”
Och så han tömde rituellt
sitt glas för grannflickan den sköna,
så Olga åter kom på tal:
se där ett kärleksideal!

De första raderna i den här strofen bjuder viss svårighet om man som översättare inom de få stavelserna vill få med alla personer: såväl Tatjana som Olga och deras mor (med just den benämningen) figurerar i originalet. Olga omnämns dessutom med diminutivformen Olinka. Jensen får med Tatjana och ”gumman” medan Johansson har med Tatjana och ett ”de”. Rytter (norska) och Rosenberg (danska) har bägge bara med Tatjana.

De skandinaviska språken uppvisar här en påtaglig kontrast gentemot engelskan, där Falen, Deutsch, Arndt och Johnston lyckas få med alla tre personerna – de tre sistnämnda även diminutivformen. Hofstadter liknar snarast Johansson med Tanya och ett ”they”.

På franska har både Markowicz och Legras med alla tre, den sistnämnde även diminutiven. Även i Dvořáks översättning till tjeckiska och i Nekrasovs till esperanto finns alla tre med, hos Dvořák även diminutiven. I Buschs tyska översättning och i Pavić serbiska finns Tatjana och modern, men inte Olga.

Det här har viss betydelse. Tatjana själv skäms fortfarande över att ha blivit avvisad av Onegin och vill troligen undvika att träffa honom. Hennes mor och syster är däremot lyckligt ovetande om detta och står bakom den inbjudan som Lenskij förmedlar. Som översättare är det således viktigt att inte råka ge intryck av att det är Tatjana själv som bjuder in.

Det här inlägget postades i Kapitel IV, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *