V:1

В тот год осенняя погода
Стояла долго на дворе,
Зимы ждала, ждала природа.
Снег выпал только в январе
На третье в ночь. Проснувшись рано,
В окно увидела Татьяна
Поутру побелевший двор,
Куртины, кровли и забор,
На стеклах легкие узоры,
Деревья в зимнем серебре,
Сорок веселых на дворе
И мягко устланные горы
Зимы блистательным ковром.
Все ярко, все бело кругом.
Det året gjorde höstens väder
att vintern sig på mattan höll.
Naturen väntade på kläder
tills snön i januari föll.
Tatjana som var tidigt vaken
på morgonen fick se på maken:
ty vita, denna andra natt,
vart stängsel, tak och blomrabatt;
på fönstren skira mönster kläcktes,
vart träd fick vinterns silverdräkt,
en skatskock hördes skratta fräckt
och mjukt av vintern bergen täcktes,
en glimmermatta svepte dem
så allt blev ljust, blev vitt runtom.

Mild december åtföljd av januari med snö är inte så olikt innevarande år.

Det ryska ordet куртина (från italienskans cortina) har vi redan stiftat bekantskap med i III:38, där denna befästningslika blomrabatt figurerar i familjen Larins trädgård.

Det här inlägget postades i Kapitel V, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.