V:36

Уж восемь робертов сыграли
Герои виста; восемь раз
Они места переменяли;
И чай несут. Люблю я час
Определять обедом, чаем
И ужином. Мы время знаем
В деревне без больших сует:
Желудок — верный наш брегет;
И к стате я замечу в скобках,
Что речь веду в моих строфах
Я столь же часто о пирах,
О разных кушаньях и пробках,
Как ты, божественный Омир,
Ты, тридцати веков кумир!
I whist de åtta rubbers hunnit
och var gång ändrat hur de satt.
Ja, här vi whistens hjältar funnit.
Nu blir det te! Jag gillar att
med tebjudning, med middagsfriden
och med supén ha koll på tiden.
På landet tiden ingen stör:
vi magen till vår klocka gör;
på tal om det jag nu noterar
här parentetiskt att min dikt
åt mat och dryck ger samma vikt
och fester lika högt värderar
som du, Homeros, gudasänd
som trettio sekler varit känd!

Rubber i whist är bäst av tre partier.

Det här inlägget postades i Kapitel V, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *