VI:18

Когда б он знал, какая рана
Моей Татьяны сердце жгла!
Когда бы ведала Татьяна,
Когда бы знать она могла,
Что завтра Ленский и Евгений
Заспорят о могильной сени;
Ах, может быть, ее любовь
Друзей соединила б вновь!
Но этой страсти и случайно
Еще никто не открывал.
Онегин обо всем молчал;
Татьяна изнывала тайно;
Одна бы няня знать могла,
Да недогадлива была.
Tänk om han vetat hur det brände
och sved i Tanjas hjärterot!
Tänk om Tatjana på sig kände,
tänk om hon anat detta hot;
att Lenskij och Jevgenij bråkar,
vid gravens rand varandra råkar;
ack, kunde hennes kärlek då
på nytt förenat dessa två?!
Men att hon av passioner värkte,
det hade ännu ingen sett.
Onegin teg ju rätt och slätt;
Tatjanas smärta ingen märkte;
blott amman kunde ha förstått
om hon ett bättre huvud fått.

Än en gång finns det, utöver den vanliga rimflätan, en anafor i form av Когда б(ы). Jag är nöjd med att återge den som ”Tänk om”. Johansson fångar den också med ett upprepat ”Om blott”.

Det här inlägget postades i Kapitel VI, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *