VI:44

Познал я глас иных желаний,
Познал я новую печаль;
Для первых нет мне упований,
А старой мне печали жаль.
Мечты, мечты! где ваша сладость?
Где, вечная к ней рифма, младость?
Ужель и вправду наконец
Увял, увял ее венец?
Ужель и впрямь и в самом деле
Без элегических затей
Весна моих промчалась дней
(Что я шутя твердил доселе)?
И ей ужель возврата нет?
Ужель мне скоро тридцать лет?
Jag känner ting att efterlängta,
jag känner också sorg på nytt;
de förstnämnda blir ej som tänkta,
och gammal sorg har sällan flytt.
Än kan jag väl sött drömma, drömma?
Ej – väntat rim – min ungdom glömma?
Är ungdomen på riktigt slut,
dess blomma torkad, torkad ut?
Är det på riktigt konstaterat
att utan någon elegi
min ungdoms vår har gått förbi
(som förr på skämt jag proklamerat)?
Vad finns på riktigt som består?
Är jag på riktigt trettio år?

Strofen rymmer flera anaforer (познал, печаль, мечты, ужель och увял) som jag är stolt över att ha lyckats bevara.

Poeten fyller 30; översättaren 40.

Det här inlägget postades i Kapitel VI, Strofer. Bokmärk permalänken.

2 svar på VI:44

  1. Gajane Arushanyan skriver:

    Stort grattis på 40-årsdagen i efterhand!
    Och grattis till en utomordentlig översättning!
    Tack för din obändiga kulturgärning, bäste Ulrik!

    Med önskan om god fortsättning på allt du företar dig
    Gajane Arushanyan

  2. Gajane Arushanyan skriver:

    Förresten, det ska väl stå om blomman: ”torkat ut”?
    /Gajane

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.