VI:45

Так, полдень мой настал, и нужно
Мне в том сознаться, вижу я.
Но так и быть: простимся дружно,
О юность легкая моя!
Благодарю за наслажденья,
За грусть, за милые мученья,
За шум, за бури, за пиры,
За все, за все твои дары;
Благодарю тебя. Тобою,
Среди тревог и в тишине,
Я насладился… и вполне;
Довольно! С ясною душою
Пускаюсь ныне в новый путь
От жизни прошлой отдохнуть.
Mitt liv når zenit och jag känner
att det är dags att ärligt se;
då kan vi skiljas åt som vänner,
farväl, o ungdom, må det ske!
Så tack för allt som värmt mitt hjärta
för bitterljuva kval, för svärta,
ja, ej för fest och buller blott,
nej, tack för allt, för allt jag fått!
Jag tackar och drar mig till minnes,
när jag från dig nu drar mig bort,
allt vad jag gjort i vått och torrt.
Nu är det nog! Och glad till sinnes
jag nu på ny kurs mig beger;
ett liv där jag får vila mer.

Det visar sig att jag delar rimmet känner/vänner med Johansson.

Det här inlägget postades i Kapitel VI, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *