| И что ж? Глаза его читали, Но мысли были далеко; Мечты, желания, печали Теснились в душу глубоко. Он меж печатными строками Читал духовными глазами Другие строки. В них-то он Был совершенно углублен. То были тайные преданья Сердечной, темной старины, Ни с чем не связанные сны, Угрозы, толки, предсказанья, Иль длинной сказки вздор живой, Иль письмы девы молодой. |
Vad hände då? Hans ögon läste långt bort ifrån hans tankeström, för djupt uti hans själ så jäste det önskningar och sorg och dröm. Emellan alla tryckta rader tog själ och ögon promenader och läste andra rader där, så han försjönk i deras sfär. Och än så fanns där en mörk sägen som fram ur hjärtats forntid sprang, än drömmar utan sammanhang, än framtidsfaror ryktesvägen, än någon struntmyt, pigg men lång, än brev som jungfrun skrev en gång. |
Det visar sig att jag delar rimmet sägen/vägen med Johansson.
Den här strofen är ganska svår att översätta om man vill spegla alla de upprepningar som finns – av глаз, читать, душа, строка och иль (i lite olika varianter). Jag är nöjd med min lösning.