| И постепенно в усыпленье И чувств и дум впадает он, А перед ним Воображенье Свой пестрый мечет фараон. То видит он: на талом снеге, Как-будто спящий на ночлеге, Недвижим юноша лежит, И слышит голос: что ж? убит. То видит он врагов забвенных, Клеветников, и трусов злых, И рой изменниц молодых, И круг товарищей презренных, То сельский дом — и у окна Сидит она… и всё она! |
Hans trötthet ökar så och spelar förnuft och känsloliv ett spratt. In träder Fantasin och delar sin Farao-kortlek så att han ser i snön av alla ställen en ung man som tycks lagd för kvällen; han verkar bara sova sött, så hörs en röst: Vad? Han har dött. Ser fiender som varit glömda, fegt folk som skvallrar som på lek, en hop av flickor snar till svek och vänner som nu är fördömda. Och i ett gårdsfönster så ser han henne – ständigt – sitta ner! |
Kortspelet Farao var populärt under under 1700- och 1800-talen.