VIII:38

Он так привык теряться в этом,
Что чуть с ума не своротил,
Или не сделался поэтом.
Признаться: то-то б одолжил!
А точно: силой магнетизма
Стихов российских механизма
Едва в то время не постиг
Мой бестолковый ученик.
Как походил он на поэта,
Когда в углу сидел один,
И перед ним пылал камин,
И он мурлыкал: Benedetta
Иль Idol mio и ронял
В огонь то туфлю, то журнал.
Så djupt försjönk han i sin vana
att han sånär blev knäpp därnäst,
ja, eller valde skaldens bana.
Det hade faktiskt varit bäst!
Med mystisk kraft från magnetismen
begrep han nästan mekanismen
som skapar ryska språkets vers
trots att han var rätt skolavers.
Han liknade den skald i detta,
som satt i hörnet mol allen
försjunken i kaminens sken
och gnolade på Benedetta,
och Idol mio världsfrånvänt
tills sko och tidning luktar bränt.

Magnetismen/mekanismen är ett gratisrim i denna strof som jag delar med Jensen. Den magnetism som avses är naturligtvis Mesmers pseudovetenskapliga animala magnetism, inte det fysikaliska fenomenet.

Det här inlägget postades i Kapitel VIII, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *