I:57

Замечу кстати: все поэты –
Любви мечтательной друзья.
Бывало, милые предметы
Мне снились, и душа моя
Их образ тайный сохранила;
Их после муза оживила:
Так я, беспечен, воспевал
И деву гор, мой идеал,
И пленниц берегов Салгира.
Теперь от вас, мои друзья,
Вопрос нередко слышу я:
«О ком твоя вздыхает лира?
Кому, в толпе ревнивых дев,
Ты посвятил ее напев?
På tal om detta: vi poeter
för drömmens kärlek faller platt.
Av sömnens söta konstigheter
bevarar själen ditt och datt
som den till musan överlåter;
och hon ger drömmen livet åter:
Så skrev jag sorglöst hyllningstal
till bergens mö, mitt ideal,
till dem som vid Salgirs strand fängslas.
Nu från er vänner, i ett kör,
jag ständigt samma fråga hör:
”För vem är det din lyra ängslas?
Till vilken svartsjuk mö på rad
förärar du det som du kvad?

Jag har inte glömt ett avslutande citationstecken; citatet fortsätter i nästa strof.

Den bergens mö som hyllas syftar på huvudpersonen i Pusjkins Fången i Kaukasus. Min rad åtta är för övrigt nästan identisk med Rosenbergs danska översättning: ”Som »Bjergets Mø«, mit Ideal”.

Salgir är en flod på Krim i Ukraina, vid vars stränder kvinnorna i Krimkanens harem, tillika hjältinnorna i Pusjkins dikt Springbrunnen i Bachtisaraj, hölls fångna. I Johanssons version får Salgir kort och gott heta ”Krimflod”.

Ordet ”kvad” är populärt att använda i denna strof. Jag avslutar som synes med ett rim på ”rad/kvad”; Jensen har ett ”bad/kvad” på raderna sju/åtta och Rytter har ett ”glad/kvad” på samma plats. Norskans ”kvad” är dock ett substantiv snarare än ett verb och svarar alltså mot svenskans ”kväde”.

Det här inlägget postades i Kapitel I, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *