|
Замечу кстати: все поэты – Любви мечтательной друзья. Бывало, милые предметы Мне снились, и душа моя Их образ тайный сохранила; Их после муза оживила: Так я, беспечен, воспевал И деву гор, мой идеал, И пленниц берегов Салгира. Теперь от вас, мои друзья, Вопрос нередко слышу я: «О ком твоя вздыхает лира? Кому, в толпе ревнивых дев, Ты посвятил ее напев? |
På tal om detta: vi poeter för drömmens kärlek faller platt. Av sömnens söta konstigheter bevarar själen ditt och datt som den till musan överlåter; och hon ger drömmen livet åter: Så skrev jag sorglöst hyllningstal till bergens mö, mitt ideal, till dem som vid Salgirs strand fängslas. Nu från er vänner, i ett kör, jag ständigt samma fråga hör: ”För vem är det din lyra ängslas? Till vilken svartsjuk mö på rad förärar du det som du kvad? |
Jag har inte glömt ett avslutande citationstecken; citatet fortsätter i nästa strof.
Den bergens mö som hyllas syftar på huvudpersonen i Pusjkins Fången i Kaukasus. Min rad åtta är för övrigt nästan identisk med Rosenbergs danska översättning: ”Som »Bjergets Mø«, mit Ideal”.
Salgir är en flod på Krim i Ukraina, vid vars stränder kvinnorna i Krimkanens harem, tillika hjältinnorna i Pusjkins dikt Springbrunnen i Bachtisaraj, hölls fångna. I Johanssons version får Salgir kort och gott heta ”Krimflod”.
Ordet ”kvad” är populärt att använda i denna strof. Jag avslutar som synes med ett rim på ”rad/kvad”; Jensen har ett ”bad/kvad” på raderna sju/åtta och Rytter har ett ”glad/kvad” på samma plats. Norskans ”kvad” är dock ett substantiv snarare än ett verb och svarar alltså mot svenskans ”kväde”.