III:2

— Я тут еще беды не вижу.
«Да, скука, вот беда, мой друг».
— Я модный свет ваш ненавижу;
Милее мне домашний круг,
Где я могу… — «Опять эклога!
Да полно, милый, ради Бога.
Ну что ж? ты едешь: очень жаль.
Ах, слушай, Ленский; да нельзя ль
Увидеть мне Филлиду эту,
Предмет и мыслей, и пера,
И слез, и рифм et cetera?..
Представь меня». — Ты шутишь. — «Нету».
— Я рад. — «Когда же?» — Хоть сейчас.
Они с охотой примут нас.
”Jag ser dock ännu ingen skada.”
”Av leda kan man skador få.”
”Jag avskyr stora världens svada,
själv föredrar jag hemmets vrå,
där jag kan…” ”Mera herdediktning!
Men milde Gud, ta ut din riktning,
bege dig du, vad gör det mig?
Men Lenskij, hör nu på och säg
kan jag få träffa denna flicka,
som blitt din pennas takt och ton,
din Phyllis och din tårs raison?”
”Du skämtar.” ”Nej då, låt oss sticka!”
”Vad glad jag blir.” ”Så när?” ”Direkt.
De är en väldigt gästfri släkt.”

Phyllis är en karaktär i grekisk mytologi, gift med Demophon, men lämnad av denne.

Det visar sig att jag delar ordvalet ”hemmets vrå” med Johansson.

”Ton” rimmar såklart bäst på det franska ordet ”raison” om man i likhet med Tatjanas och Olgas mor släpper det franska uttalet och försvenskar till ”reson”. Den franska stavningen är avsedd att spegla Pusjkins användning av ”et cetera” med latinska bokstäver mitt i den ryska texten: en kontrast, ett främmande element.

Att översätta strofer med dialog är, enligt mitt förmenande, en aning svårare än att översätta de mer berättande partierna. Många korta repliker med en inneboende logisk följd gör det svårare att kasta om ordningen på ord eller rader för att skapa passande rim.

Efter årets nyårsfirande i Milano kan jag slutligen meddela att det finns en Viale Alessandro Puskin i Parco Sempione.

Det här inlägget postades i Kapitel III, Strofer. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till III:2

  1. Leila skriver:

    Hej! Vad roligt att läsa Jevgenij Onegin på svenska. Men jag undrar nu om när kommer du fram till Tatjanas brev till Jevgenij. Jag skulle gärna vilja ha det på svenska. Tar det lång tid?

    • Ulrik Franke skriver:

      Tatjanas brev till Jevgenij dyker upp om knappt 30 strofer, mot slutet av kapitel III. Med mitt nuvarande tempo borde jag hinna dit under sommaren, eller kanske framåt hösten. Vänliga kommentarer hjälper till att hålla ångan uppe!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *