|
Что было следствием свиданья? Увы, не трудно угадать! Любви безумные страданья Не перестали волновать Младой души, печали жадной; Нет, пуще страстью безотрадной Татьяна бедная горит; Ее постели сон бежит; Здоровье, жизни цвет и сладость, Улыбка, девственный покой, Пропало все, что звук пустой, И меркнет милой Тани младость: Так одевает бури тень Едва рождающийся день. |
De träffades. Vad hände sedan? Ack ve, det gissar man direkt! Den huvudlösa kärlekssvedan tar inte slut när den är väckt. Den unga själen sökte plågan och det, ej glädjen, tände lågan så att Tatjana, stackarn, brann. Från hennes säng all sömn försvann med glädjen, hälsan, livets blomma och lugnet, leendet på lut blev matt likt ljud som klingar ut och Tanjas ungdomsda’r blev tomma. Ja, var dag blev i skugga klädd fast soluppgången knappt var skedd. |
Tillbaka till handlingen! Tatjana våndas i sviterna av mötet med Jevgenij.
Både Johansson och Jensen har använt ana/Tatjana som det första kvinnliga rimmet i strofen. Jag försöker i görligaste mån undvika att på detta sätt rimma ryskans halvlånga vokaler med svenskans långa eller korta.