IV:39

Прогулки, чтенье, сон глубокий,
Лесная тень, журчанье струй,
Порой белянки черноокой
Младой и свежий поцелуй,
Узде послушный конь ретивый,
Обед довольно прихотливый,
Бутылка светлого вина,
Уединенье, тишина:
Вот жизнь Онегина святая;
И нечувствительно он ей
Предался, красных летних дней
В беспечной неге не считая,
Забыв и город, и друзей,
И скуку праздничных затей.
Att sova, läsa och att ströva
i skuggig lund, längs munter å;
från ljushylt, mörkögd skönhet röva
en purfärsk, ung kyss då och då;
en tamhäst som för betslet skapad,
en middag tämligen begapad,
en flaska fylld med gott vitt vin,
samt tystnad, avskildhetsrutin:
Åt denna salighetens levnad
Onegin gav sig sorglöst opp
och gav ej akt på tidens lopp
i sommartidens sälla trevnad,
helt glömsk om vännerna i sta’n
och festpåhittens slentrian.

Jag delar rimmet levnad/trevnad med Jensen och med Rytter (livnad/sommartrivnad).

Det här inlägget postades i Kapitel IV, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *