| Его нежданным появленьем, Мгновенной нежностью очей И странным с Ольгой поведеньем До глубины души своей Она проникнута; не может Никак понять его; тревожит Ее ревнивая тоска, Как будто хладная рука Ей сердце жмет, как будто бездна Под ней чернеет и шумит… ”Погибну”, Таня говорит, ”Но гибель от него любезна. Я не ропщу: зачем роптать? Не может он мне счастья дать”. |
Att han dök upp och vart det ledde, hans ack så korta ömma blick, hur han med Olga sig betedde; allt detta djupt i själen gick på henne, som dock inte lyckas förstå och därför snart ska tryckas ner i ett svartsjukt svårmodsland; det är som om en kylig hand om hjärtat griper och ett dunder slår avgrundsdjupt för örat lock… ”Jag dör”, hörs Tanja säga, ”dock för honom går jag gärna under. Jag klagar inte: varför det? Han kan mig inte lyckan ge.” |
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
Kategorier
Meta