Jevgenij Onegin

Волшебница зима skulle ordagrant kunna översättas med ”häxan vinter” eller liknande, men det ger felaktiga negativa konnotationer på svenska. Min valda översättning ”vinterns trollslag” fokuserar istället på själva förvandlingen. (Landskapets fantastiska omdaning när snön faller är också bekant från V:1.) Johansson talar om ”vinterns trollfé” och Jensen väljer istället kung Bore; en passande blinkning till nordanvinden.

Det visar sig att jag delar de – nära till hands liggande – rimmen vänner/känner och dagar/jagar med Johansson; det förstnämnda även med Jensen.

Strofen innehåller, utöver den vanliga rimflätan, två anaforer: Прости(те) som inleder fyra rader och И вы, знакомых/-ые som inleder två. Jag är nöjd med att spegla dem.

Det visar sig att jag delar rimmet värld/flärd med både Jensen och Johansson.

Kirke är främst känd för att hon förvandlade Odysseus män till svin. På svenska uttalar vi hennes namn likadant även om vi väljer den latinska stavningen Circe, men på ryska är det större skillnad mellan grekiskinspirerade Кирка och latinskinspirerade Цирцея. Som brukligt på Pusjkins tid använder han den latinska formen som dessutom är rättfram att böja i (genitiv) plural. Kirkarnas eller Kirkearnas blickar är dock klumpiga och svårförstådda på svenska och jag har istället valt att omnämna de försmädliga antagonister som Tatjana förväntar sig att möta i Moskva som Kirke-kvinnor. (Johansson löser istället svårigheten genom att tala om att ”Var Kirke, var Moskvafödd sprätt // föraktfullt skulle kasta blickar”.)

Det visar sig att jag delar det rättframma rimmet bra/Moskva med både Jensen och Johansson.

Det visar sig att Jensens första rim är finna/förrinna; snarlikt mitt, men annat tempus. Johansson har istället funnit/hunnit; snarlikt på ett annat vis.

Harolds dräkt syftar naturligtvis på Byrons Childe Harold, bekant sedan I:38. Både Jensen och Johansson visar sig här rimma fräckt/dräkt; jag har som synes funnit en snarlik med ändå annorlunda lösning.

Jag har speglat slutanaforen то med upprepade i.

Juans och Giaours skald är Lord Byron, som även förekommer i flera tidigare strofer. Hur dessa båda ord – av spansk respektive turkisk och ursprungligen persisk härkomst – rätteligen bör uttalas när de här uppträder som engelska boktitlar i en rysk roman i svensk översättning är inte helt uppenbart. Här underkastas de versmåttets lag och får bli tvåstaviga, om än med möjlighet att reducera den obetonade stavelsen, och med betoning på andra stavelsen i Juan och första i Giaour.

Jag har efterliknat anaforen с его genom att låta både ”hans” och ”hur” bli anaforer i översättningen. Därmed speglas även något av s-allitterationen (с его, себялюбивой, сухой, с его) mot slutet, om än inte exakt.