Jevgenij Onegin

Jag är nöjd med att återge såväl Блажен- som Кто-anaforerna, om än inte helt exakt i det senare fallet.

Jag är mallig över att ha speglat важным/важны-anaforen på rad tolv.

Författaren är ambivalent till protagonisten. Onegin må vara en kuf, men när är det han som gör fel och när är det samhället som är för trångsynt? Kanske har ingen så idiosynkratiskt beklagat att medelmåttigheten blott tycks vara vår bekanta lott som John Stuart Mill i On Liberty några decennier efter Pusjkin:

In this age, the mere example of non-conformity, the mere refusal to bend the knee to custom, is itself a service. Precisely because the tyranny of opinion is such as to make eccentricity a reproach, it is desirable, in order to break through that tyranny, that people should be eccentric. Eccentricity has always abounded when and where strength of character has abounded; and the amount of eccentricity in a society has generally been proportional to the ​amount of genius, mental vigour, and moral courage which it contained. That so few now dare to be eccentric, marks the chief danger of the time.

Melmoth är bekant från III:12 och Byrons Childe Harold från I:38, IV:44 och VII:24.

Det visar sig att jag delar rimmet skara/vara med Johansson.

Översättaren bjuds på gratisrimmet aristokrater/diplomater. Jag delar det föga förvånande med både Jensen och Johansson. Med den senare visar det sig att jag även delar slutrimmet dam/tavelram.

Det visar sig att jag delar rimmet ”stäpp och öken”/adelsfröken med Johansson – ingen av oss känner att det går att översätta степь (stäpp) med bara öken, men ”stäpp och öken” duger. Även hand/band visar det sig att jag delar med Johansson.

Det visar sig att jag delar rimmet fröjder/höjder med Johansson. Jag är nöjd med att återge anaforen Как часто som Hur ofta.

Lenore är den tyske skalden Gottfried August Bürgers mest kända verk. Tauris är ett antikt namn på Krim som liksom Kaukasus besöktes av Pusjkin under hans förvisning från Sankt Petersburg i början av 1820-talet. Det var under denna period han skrev Fången i Kaukasus och Springbrunnen i Bachtjisaraj. Nereiderna är havsnymfer i grekisk mytologi.

Jag är nöjd med att någorlunda bevara de anaforliknande paren буйных/буйно och резвую/резвилась som bråkar/bråkstakarna och ystra/ystert.

Den här strofen återges oftast i detta ofullständiga skick, även om resterande rader har återfunnits bland Pusjkins handskrifter.

Apuleius är, liksom Cicero, en känd romersk författare och retoriker.