Jevgenij Onegin

Här tillåter jag mig att för första gången använda den korta smeknamnsformen Tanja istället för det fullständiga namnet Tatjana. I det ryska originalet sker detta första gången i kapitel III.

Denna strof bjuder på den nyttiga glosan ”горелки” – leken sista paret ut.

I denna strof kan man lära sig det ryska ordet för ”sybåge” – ”пяльцы”, vars rimord också illustrerar den betydelsebärande skillnaden mellan hårda och mjuka vokaler.

Den som korsläser min översättning med andras ser att gökunge-analogin inte finns i originalet – Pusjkins ”девочкa чужая” betyder snarast ”främmande flicka”.

Härmed introduceras alltså äntligen Tatjana, den sista av huvudpersonerna. Innan Pusjkin beskriver personen är det dock hennes namn som står i fokus, och detta i en satirisk betraktelse som driver gäck med namnkonventionerna i såväl dikt som verklighet. Den i mitt tycke briljanta avslutningen är ett inlägg i den eviga debatten om Rysslands förhållande till västerlandet och dess (o)förmåga att absorbera utländska idéer.

Rimmet ”porträtt”/”mätt” delar jag med Jensen.

Vad är ”цевница” för något? Jag har översatt ordet med ”diktarpipa”, men mer precist rör det sig om ett gammaldags ryskt blåsinstrument med många pipor; en sorts panflöjt. En synonym värd att känna till är ordet ”кугиклы”, men den som oroar sig för att glömma bort dessa glosor kan trösta sig med att även ”флейта Пана” fungerar på ryska.

”Dalens lilja” är den ordagranna betydelsen av latinets ”Lilium convallium”, vilket blivit svenskans ”liljekonvalj”. Detta fyrstaviga ord passar dock dåligt in i jambisk tetrameter. Standardlösningen är annars att skriva blott ”konvalj” som Johansson, Rytter (”konvall”) och Rosenberg (”Konval”).

Jag är ganska nöjd med att ha lyckats spegla Pusjkins fyra ”одна/одно” med fyra ”blott” och hans sex ”ни” med sex ”ej”.

Utländskornas skönhet är inte lokaliserad till någon speciell kroppsdel i originalet. Jag har tagit mig friheten att på känt manér placera den hos låren, medan Arndt med ”No alien beaty’s perfumed arm” har tillåtit sig en lite annorlunda utsvävning.

De fyra substantiven på rad tre är en utmaning att få med. Idén att översätta ryskans ”вражду” med enstaviga ”hat” snarare än trestaviga ”fiendskap” delar jag med Rosenberg.

Mitt substantiv ”eldfängdheter” visar sig ha en direkt motsvarighet hos Johansson, som dock rimmar ett ”eldfängt hjärta” med ”sorg och smärta”.

Ryskans ”исповедь” på rad sju har både jag, Johansson och Jensen ordagrant översatt som ”bikt” (”samvetsbikt” hos Jensen). Däremot rimmar vi olika; jag och Johansson på ”dikt”, Jensen på ”plikt”.

”Так точно”, inleder Pusjkin raden om den gamle krigsinvaliden. Det är ett uttryck som i sig har en tydligt militär klang. Lennart Kjellberg förklarar i Den klassiska romanens Ryssland (1964, s. 101):

Vidare måste soldaten lära sig att inte svara en överordnad да ’ja’, нет ’nej’ eller не знаю ’jag vet inte’; han måste säga так точно ’just så’, никак нет ’på intet sätt’, не могу знать ’jag kan inte veta’.

(De ryska uttrycken translittererade i originalet.)