Jevgenij Onegin

Rytters översättning av raderna tio och elva visar sig likna min:

«Hans tid vil koma utan meg.
Lat han ved livet gleda seg

Rad tretton och fjorton rymmer i originalet inte mindre än tre förekomster av adjektivet ”юный” – ”ung”. Det är något av en utmaning att lyckas bevara detta i översättningen och jag är nöjd med min egen lösning. Rytter tillhör också dem som klarat av det:

Vi tilgjev gjerne ungdoms blod
den unge draum, den unge glo.»

Arndt likaså:

We must forgive youth’s fever blaze
Both youthful heat and youthful craze.

Legras:

Faisons grâce aux jeunes ardeurs,
Jeunes erreurs d’un jeune cœur!»

Markowicz bryter symmetrin en aning i den tredje förekomsten:

Jeune folie d’un jeune sang,
Excusons cet adolescent.

På ryska rimmar ”Наполеоны” utmärkt med ”миллионы”. Rosenberg kör samma rim på danska: ”Napoleoner”/”Millioner”, liksom Rytter på norska: ”Napoleonar”/”millionar”. Jensens svenska version ”napoleoner”/”millioner” rimmar dock illa med åtminstone mitt uttal.

Den aktuella strofen är, som jag tolkar Nabokovs sammanställning, utgiven 1826. Det betyder att det fosterländska kriget anno 1812 och slaget vid Waterloo bara ligger något dussin år tillbaka i tiden. Att referera till Napoleon är alltså lite grand som att idag referera till Slobodan Milošević.

Utöver den vanliga strukturen rimmar den här strofen raderna tio/elva med raderna tretton/fjorton: ”знал”/”презирал”/”отличал”/”уважал” – svarande mot ”akt”/”förakt”/”vakt”/”trakt” i min tolkning. Få översättare har bevarat den strukturen. I min samling är Nekrasovs esperanto-version det enda exemplet:

Sed estis ja Eŭgen’ pli bona;
Kaj kvankam li kun malestim’
Rilatis al la homa ŝim’,
Regulo mankas unutona:
Li iujn traktis kun estim’
Kaj ŝatis senton en intim’.

Den grammatiskt bevandrade läsaren noterar så klart att esperanto torde vara extremt lätt att skapa sådana rim på, tack vare sin extrema regelbundenhet. Detsamma kan sägas om de ryska preteritum-former som utgör originalet. Mönstret kan alltså mycket väl vara en slump.

Observera den gammaldags stavningen av ”несть” (=”нести”) och ”свесть” (=”свести”).

Johansson har valt en nästan identisk formulering på raderna tio och elva:

men sen blev vänskapen befäst:
de träffades var dag till häst

Själv menar jag dock att det finns en extra kvalitet i min upprepning av ”se’n” efter ”потом”-mönstret i originalet.

Även Johansson avslutar rad tolv med ”ljuda”, men rimmar inte på ”bjuda” som jag utan på ”sjuda” (om samovarens innehåll). Johansson har också den goda smaken att alludera på Lenskijs tyska tycke med rimmet ”mein Gott!”/”slott”.

Sista raden är (som Pusjkin själv påpekar i en not) hämtad ur operan Днепровская русалка, som är en rysk bearbetning av Das Donauweibchen av Ferdinand Kauer. Den uppfördes i Ryssland under några år i början av 1800-talet. Gissningsvis är det följande passage i det tyska originalet som är förlagan:

In meinem Schlosse ist’s gar fein,
Komm, Ritter! kehre bei mir ein.
Mein Schlößchen ist gar schön gebaut,
Du findest eine reiche Braut.

På svenska är operan känd som Donaufrun.

Den som i familjära sammanhang kallas Dunja heter egentligen Eudokia eller liknande. På serbiska/kroatiska/bosniska betyder ”dunja” dessutom ”kvitten”, men så icke på ryska där växten heter ”айва”.

Rimmet ”sladder/pladder” ligger nära till hands på svenska, och även Johansson använder det på raderna fem och sex:

han flydde deras glam och sladder,
ty deras snusförnuft och pladder

Jensen har liksom jag fastnat för uttrycket ”rim och reson”. Hans tionde och elfte rader lyder:

att denna råa sällskapston,
där ej fans rim och ej reson,

Etymologin i ordet ”псарня” – ”hundgård” kan verka främmande på ryska. Ingenstans skymtar ”собака”, standardordet för ”hund”. Ryskan har dock också ett annat ord för ”hund”; ”пёс” som är närmare släkt med benämningarna på andra slaviska språk: tjeckiskans ”pes”, polskans ”pies” och serbiskans ”пас” för att ge några exempel. Med en metates och en substantivändelse är steget från ”пас” till ”псарня” kort. Så här låter raderna sju och åtta på serbiska i översättning av Milorad Pavić:

О вину, жетви и о псима,
О косидби и рођацима

(”Косидба” betyder ”slåtter”; ”жетва” betyder ”skörd”. Observera att hundgården här har reducerats till blott några hundar utan gård.)

Första raden i den här strofen är en utmaning. Pusjkin har fått med ordet ”любовь” – ”kärlek” två gånger, i olika kasus. Den strukturen låter sig inte helt enkelt återges på alla språk. Ingen av de andra översättarna till de nordiska språken (Jensen, Johansson, Rytter och Rosenberg) bevarar detta eko; inte heller de franska versionerna av Markowicz eller Legras. På engelska är det däremot lättare, sannolikt eftersom ”love” är ett enstavigt ord. Falen inleder med ”He sang of love, by love commanded”, hos Arndt finner vi ”Of love he sang , love’s service choosing”, Hoftstadter har valt ”He sang of love, to love deferring” medan Johnston skriver ”He sang of love, to love subjected”.

Det visar sig att jag inte är ensam om rimmet ”vår” – ”år” i slutraderna. Rytter använder det också:

Han song om livsens folna vår
med sine snaue atten år.

Temat med livets förgängliga vår används även av Rosenberg, som dock valt ett annat rim:

Om Livets Vaar, der brat forgaar —
Selv var han neppe atten Aar.

Även Jensen använder vårtemat, trots att han valt bort den ironiska piken av Lenskijs ålder:

just denna sång i lifvets vår,
som aldrig helt ur minnet går.

Det faktum att vissa rim ligger väldigt nära till hands att använda på vissa språk (svenska/norska/danska) avslöjar en svaghet i Hofstadters tes om att man skapar sig en allt exaktare bild av originalet ju fler översättningar man läser. Den som läst min, Rytters, Rosenbergs och Jensens översättningar kan ju inte tro annat än att våren finns där även hos Pusjkin. Men ordet ”весна” står ingenstans att finna i originalet! Pusjkins bildspråk handlar istället om en livets vissnande blomma. I Hofstadters översättning:

He sang of how life’s petals fall,
This bud of but eighteen – that’s all.

Pusjkin använder ordet ”возвышенный” – ”upphöjd” två gånger i den här strofen; en gång om muserna, en gång om känslorna. Själv har jag inte lyckats bevara symmetrin på just dessa platser, utan har flyttat den andra upphöjningen till det enklas charm på sista raden. Falen har valt en liknande lösning, där han efter ”lofty Muses” och ”Sublime emotion’s” ändå ordnar upprepningen genom att avsluta strofen med ”And youthful hopes on youthful wings”.

Verbet ”приять” på rad sex är inte, som man skulle kunna tro, en felskrivning. Kuznetsov upplyser om att ”приять” är en ålderdomlig synonym till ”принять”.

Hur bör man översätta ryskans ”душа родная”? De engelska översättningarna uppvisar en förvånande homogenitet, där både Deutsch, Arndt, Falen och Nabokov använder ”kindred soul”. Johnstons ”kindred creature” och Hofstadters ”soul-mate” kan också sägas ligga ganska nära denna standardöversättning. De nordiska språken är mer spretiga. Mitt ”tvillingsjäl” visar sig ha en direkt motsvarighet i Rytters ”systersjela”, medan Rosenbergs ”en Sjæl”, Jensens ”ett kvinligt väsen” och Johanssons ”en kär väninna” antyder att översättningen är mindre självklar till svenska, norska och danska.

Den här strofens sista fem rader ströks av Pusjkin, som troligen fruktade censurens dom. Lyckligtvis finns de bevarade i hans handskrift, och inkluderas oftast numera, exempelvis i min ryska utgåva.

Verbet ”озарить” – lysa upp – på rad 13 stötte jag första gången på i den sovjetiska nationalsången, där ”den store Lenin lyste upp vägen för oss” (”Ленин великий нам путь озарил”) såväl 1944 som 1977. Lenskijs uppfattning om ett utvalt avant-garde som ska upplysa oss och bringa lycksalighet till jorden är skriven 1823 eller 1824. När jag läser formuleringen idag, efter leninismens avantgardism och Rysslands blodiga 1900-talshistoria, kan jag trots det inte låta bli att läsa in en mörkare profetisk underton. Den kanoniska tolkningen, såsom den framförs i Falens notapparat, är annars att Pusjkin beskriver Lenskijs syn på poeternas uppgift i världen.

Den svenska satsen ”en man som hoppet ständigt närde” är dubbeltydig på ett sätt som skiljer sig från originalet: huruvida det är mannen som när hoppet eller hoppet som när mannen kan inte utläsas. I det ryska originalet framgår – måhända en smula förvånande – att det är hoppet som är subjekt. Vid närmare eftertanke kan dock fråga sig hur stor skillnaden egentligen är.

Pusjkin driver här med den unge, naive romantikern Lenskij, som ständigt söker efter livets mening och fångas av världens glädjeämnen. Kontrasten till Onegin är naturligtvis slående, men frågan är om inte Lenskijs inställning till livet är mer avundsvärd än Onegins fashionabla spleen och cynism.

Enligt Nabokovs sammanställning publicerades den här strofen för första gången i december 1824, i runda slängar 20 år efter Immanuel Kants död. Det innebär att när Vladimir Lenskij framställs som en anhängare av Kant (”Поклонник Канта”) så handlar det inte – som för den moderne läsaren – om en tvåhundra år gammal filosof. Att vara anhängare av Kant 1824 är snarare som att vara anhängare av Bertrand Russell, John Rawls eller Robert Nozick idag.

De frihetsälskande drömmar – ”Вольнолюбивые мечты” – som Lenskij när kommer av ordet ”воля”, ett av två ryska ord för frihet. (Ryskan är naturligtvis inte ensam om detta. Johan Norberg och Mattias Bengtsson skriver i förordet till antologin Frihetens klassiker att ”[i]déhistoriker har urskilt mer än 200 olika användningar av begreppet frihet”.) ”Воля” brukar beskrivas som ett äkta, oförfalskat, folkligt frihetsbegrepp, medan det andra ordet – ”свобода” – brukar beteckna det västerländska, filosofiska, intellektuella frihetsbegreppet. Därför är det intressant att Pusjkin ändå använder воля-begreppet om den av västerlandet influerade Lenskijs drömmar.

Finlands förre president Mauno Koivisto argumenterar i sin bok Den ryska idén för att Pusjkin var en av zapadnikernas, 1800-talets ryska anhängare av kulturell integration med västerlandet, ”andliga förebilder”. Som argument anför han slutet av den aktuella strofen i Jensens översättning:

Ty han i Leipzig fått studera
filosofi med trägen id
och lärt sig att från både tid
och rum med allvar abstrahera;
var liflig, högstämd i sitt tal
och svärmade för ideal.

(Jensen har av oklar anledning låtit Göttingen och det dimmiga Tyskland bli till Leipzig. Dock uppvisar han imponerande kännedom om Kants problematisering av den mänskliga varseblivningen och förnuftet.)