Jevgenij Onegin

Det svenska ordet frimurare (”фармазон” hos Pusjkin ovan, dock numera vanligare ”масон” eller ”франкмасон”) är svårt att få in i den jambiska tetrametern. (På danska går det dock bra: ”Frimurer” hos Rosenberg, liksom på norska: ”frimurar” hos Rytter.) Jag är ganska nöjd med min lösning. Mina svenska översättarkolleger tycks ha gått bet på frimurarreferensen och har istället bägge valt att beskylla Onegin för gudlöshet. Jensen:

En hedning är han, full av hin:
han dricker knappast ett glas vin

Johansson:

tror ej på Gud, han ej ett grand
förstår att kyssa rätt på hand,

Detta kan tyckas lustigt, med tanke på att exempelvis Svenska Frimurare Orden (sic!) för medlemskap kräver ”en kristen bekännelse”.

Vad är de konstiga orden ”да-с” och ”нет-с” som Onegin inte säger? Detta tilläggs-”s” på orden för ”ja” och ”nej” är en förkortning av ”сударь” (eller dess feminina motsvarighet ”сударыня”); ”herre” och är en ålderdomlig tilltalsform. Som Rosenberg noterar i en fotnot: ”Gribojedov gjorde Nar ad denne servile Taleform, og de unge afskaffede den”. På engelska tycks det – till skillnad från i svenskan – finnas en tämligen självklar översättning: ”Sir” används mangrant av Nabokov, Hofstadter, Falen, Deutsch, Arndt och Johnston.

Vad är det egentligen för reform Onegin genomför? Lennart Kjellberg förklarar i Den klassiska romanens Ryssland (s. 115-116, 1964) att ”de privatägda livegna bönderna (помещичьи крепостные крестьяне) fullgjorde sina skyldigheter till godsägaren antingen genom dagsverken (барщина) eller genom en avgift (оброк). […] Diskussionen om för- och nackdelarna ur godsägarens synpunkt med dagsverken eller obrók ger ofta genljud i romanerna. I allmänhet ansågs obrók humanare och i många fall även ekonomiskt fördelaktigare. Progressivt lagda godsägare gjorde därför ofta som Onégin”. (De ryska orden translittererade i originalet.)

Det var helt enkelt oemotståndligt att låta ryskans ”вред” på rad tio svara mot ett svenskt ”vred”.

Grannarna kallar på sista raden Onegin för ”опаснейший чудак”. Ordet ”чудак” är bekant från strof I:27 där det översatts med ”stofil”. I den här strofen ligger Jensen närmare originalet med sitt ”farligt orginal (sic!)”. Roligast är dock Rytter, vars sista rad lyder ”Ein tullebukk, men farleg òg!”.

Pusjkins beskrivning av det enkla rummet med golv av ek (”пол дубовый”) och dunsoffa (”диван пуховый”) illustrerar hur ords valör kan ändras över tiden. I mina öron framstår dessa inredningsattiraljer som mer lyxiga än jag förmodar var fallet när raderna skrevs, varför jag i översättningen har tonat bort åtminstone dunet. Johansson å sin sida har gjort en liknande manöver med ”på golvet bräder / […] divan med fjäder”. (Notera hur accenten i ordet ”bräder” – beroende på dialekt – kan behöva anpassas för att rimma med ”fjäder”.)

Än en gång finner vi sydslavismen ”осьмого года” (”åttonde året”), där ryskans standardformulering istället vore ”восьмого года” med ett initialt ”в”. Notera också kontrasten mellan beskrivningen av Onegins egenhändigt inredda rum i I:23 och det av farbrorn ärvda rum som beskrivs här!

Vem avbildas på tavlorna? Jag skriver ”porträtt av tsaren”, Johansson ”tsarporträtt” och Rytter ”tsarportrett”, men Jensen talar om ”porträtt af hädangångne fäder”, liksom Rosenberg som skriver om ”Ahneporträtter”. Bland de engelskspråkiga översättningarna skriver Hofstadter ”Tsarina, tsar — graced every wall”, men Deutsch, Falen, Arndt och Johnston använder mangrant formuleringen ”ancestral portraits”.

Förklaringen ges av Johnston i en fotnot: ”Pushkin first wrote ’imperial portraits’; but this he later altered ’for reasons of censorship’ because, as Nabokov explains, ’tsars were not to be mentioned in so offhand a way’.”

Min ryska textutgåva talar dock (som ovan) om ”[ц]арей портреты на стенах” – ”tsarporträtt på väggarna”, och alla versioner jag har funnit på nätet lyder likadant. Den (själv-)censurerade versionen tycks helt enkelt inte ha blivit kanon.

”Någon mindre bråkig” är mer ordagrant en ”vän av oskyldiga nöjen”. Johansson uttrycker det väl med ”vän av enkelhet och dygd”. En liknande formulering finns i strof I:55, där vi bägge har översatt ”досугам […] невинным” med ”enkla nöjen”.

De nordiska språken kan mycket troget återspegla Pusjkins rim på (de genitivböjda) ”плана/романа”. Föga förvånande har vi alla valt den vägen: jag, Johansson och Rytter med ”planen/romanen” på raderna ett och tre; Jensen och Rosenberg med ”plan/roman” på raderna två och fyra. Något liknande går naturligtvis inte att få till på engelska, däremot har Nekrasov på esperanto rimmat på ”l’romano/l’plano”.

Man kunde tro att sådan censur som häcklas på rad åtta är ett minne blott i dagens Europa, men så är dessvärre inte fallet.

Pusjkin skriver modigt att han inte vill göra några rättelser. Jag är något mer självkritisk och har i samband med att kapitel ett nu färdigställts även passat på att förbättra öppningsstrofen en aning.

Lars Gustafsson skriver i förordet till Bränder, en samling ”tolkade dikter från Vergilius till Heaney” att han finner det roligt att översätta lyrik på ungefär samma sätt som att spela schack. Med 54 strofers perspektiv på lyriköversättning kan jag inte annat än hålla med om att det är roligt, men jag finner att en analogi till korsordslösande på ett bättre sätt speglar min egen upplevelse. I korsordet är bivillkoren från omgivande ord ständigt närvarande på samma sätt som i en dikt. Om ett ord visar sig vara fel så får det obönhörligt följdeffekter på omgivningen. Vad som skiljer översättandet från korsordslösandet är att de flesta korsord bara har en lösning, medan lyriköversättandet har många. (Ett korsord konstruerat för att ha två lösningar finns i Anders Lundbergs bok Veta och välja från 1991.) Denna fundamentala mångtydighet gör uppgiften än mer utmanande och än mer rolig.

Att det ryska ordet ”ножка” kan betyda såväl ”fot” som ”ben” har vi redan avhandlat. Den här strofen erbjuder ett ypperligt tillfälle att på ett lekfullt sätt få med bägge betydelserna, genom att först tala om ”ben”, men sedan moderera det med en ”versfot”.

Till listan över översättningsanomalier kan för övrigt läggas Rytters minskning av Pusjkins tjugofem kapitel/sånger: ”og skrive dikt på tjue vers”.

Formuleringen ”men säll är den” på rad åtta delar jag med såväl Jensen som Rytter (”men sæl er den”). Det nära besläktade ordet ”salig” tycks vara de nordiska språkens konkurrerande kanoniska formulering; i Johanssons tappning ”nej, salig den” och i Rosenbergs ”lyksalig han”.

Den försäkran på rad fem som i min översättning lyder ”Alls ingen, vänner, på min ära!” rymmer i Pusjkins original även en gudomlig åkallan: ”ей-богу”. Av mina nordiska översättningar är det bara Johansson som bevarar den med ”för Guds skull, ingen jag besjunger”. På engelska finns den hos Johnston (”No one’s, I swear by God!”) och Falen (”Why no one, friends, as God’s my witness”); på franska hos Legras (”Grâce à Dieu, mes amis, personne!”). Jag har dock sällat mig till den ateistiska majoriteten.

Det är inte första gången Petrarca förekommer; den minnesgode placerar honom även i strof I:49.

Jag har inte glömt ett avslutande citationstecken; citatet fortsätter i nästa strof.

Den bergens mö som hyllas syftar på huvudpersonen i Pusjkins Fången i Kaukasus. Min rad åtta är för övrigt nästan identisk med Rosenbergs danska översättning: ”Som »Bjergets Mø«, mit Ideal”.

Salgir är en flod på Krim i Ukraina, vid vars stränder kvinnorna i Krimkanens harem, tillika hjältinnorna i Pusjkins dikt Springbrunnen i Bachtisaraj, hölls fångna. I Johanssons version får Salgir kort och gott heta ”Krimflod”.

Ordet ”kvad” är populärt att använda i denna strof. Jag avslutar som synes med ett rim på ”rad/kvad”; Jensen har ett ”bad/kvad” på raderna sju/åtta och Rytter har ett ”glad/kvad” på samma plats. Norskans ”kvad” är dock ett substantiv snarare än ett verb och svarar alltså mot svenskans ”kväde”.