|
За что ж виновнее Татьяна? За то ль, что в милой простоте Она не ведает обмана И верит избранной мечте? За то ль, что любит без искусства, Послушная влеченью чувства, Что так доверчива она, Что от небес одарена Воображением мятежным, Умом и волею живой, И своенравной головой, И сердцем пламенным и нежным? Ужели не простите ей Вы легкомыслия страстей? |
För vad kan vi Tatjana klandra? För att hon är så enkel, öm ej vet hur man kan lura andra och litar på sin valda dröm? För att hon ej med konster döljer den kärlek som hon lydigt följer, att hon de flesta tror om gott och att hon utav himlen fått en fantasi som ständigt leker, en vilja och ett livfullt vett, ett egensinnigt tänkesätt och hjärteeld som allt beveker? Kan ni förmås att ge pardon åt hennes sorglösa passion? |
Det visar sig att jag delar hela fyra rim – rekord! – i den här strofen med Johansson och att vissa av dem består i nästan identiska rader. Jag återger Johanssons strof i dess helhet:
Vad förebrår vi då Tatiana?
För det, att hon så enkel, öm,
om svek och ränker ej tycks ana?
För att hon litar på en dröm?
För att hon älskar, ren som liljan,
och under känslan fogar viljan,
för att hon alla tror om gott,
för det att hon från himlen fått
en fantasi, så full av drömmar,
en vilja fri, ett dristigt vett
att göra allt på eget sätt,
en själ, som flammar så och ömmar?
Visst kan ni flickan ge pardon
för hennes sorglösa passion?
Det är ovanligt stor likhet, men jag tror att förklaringen ligger i att många av rimmen råkar ligga nära till hands på svenska. I vissa fall är hela rader ganska rättframma översättningar av det ryska originalet: främst kanske två/fyra och sju/åtta. Mitt eget översättningsarbete gick också relativt fort – det tog ovanligt kort tid att komma på de flesta av de aktuella rimmen, vilket stärker tesen om att de ligger nära till hands på modern svenska. En intressant omständighet är att Jensen (1889) inte delar ett enda av våra fyra rim!
Det är också intressant att notera att alla de gemensamma rimmen är manliga rim. Det är förmodligen ingen slump att de kvinnliga, lite mer komplicerade, rimmen skiljer sig åt. Här krävs ofta mer tankemöda. Särskilt nöjd är jag med att jag inte rimmar på Tatjana, och därigenom undviker problemet med att ryskans halvlånga vokaler saknar motsvarigheter i svenska ord (se även III:15 och III:18).