Jevgenij Onegin

Благонамеренный (”den välmenande”) var en rysk tidning som gavs ut av Aleksandr Izmajlov 1818—1826. Jag har, inspirerad av Falens engelska översättning, valt att översätta den som ”Samariten”. Rosenberg kallar den ”Den Velsindede”, Rytter ”Din Husven”, Johansson ”Ädelmodet” och Jensen nämner ingen tidning alls.

Ryska Wikipedia hävdar å sin sida att ”den välmenande” i själva verket även har en dold obscen betydelse, och citerar korrespondens mellan Vjazemskij och Pusjkin där den förstnämnde förklarar att det rör sig om ”det som vi har mellan benen”. Ett brev från Pusjkin till Vjazemskij bekräftar den tolkningen, när vår poet jämför sin egen ”samarit” med tidningen – till den förras fördel. Men så var Pusjkin ”både bock och geni”, som Magnus Ljunggren skriver i Svenska Dagladet.

Hela strofen går ut på att ryska kvinnor inte kan tala sitt modersmål. Boven i dramat är det franska språkets inflytande under 1800-talets början. J. Douglas Clayton beskriver franskans starka ställning i såväl Pusjkins som Rysslands liv (Ulbandus Review, Vol. 12):

From his earliest years, Pushkin spoke French and read French books in the library of his uncle Vasilii L’vovich. In his adult life, Pushkin, like the majority of Russians of comparable social background, used French as the language of communication in certain social situations – in conversation and correspondence with women of his class, in writing to government officials (e.g. Benckendorff) and in letters to his rivals in duels, which proceeded strictly according to rules imported from France.

Den här strofen bjuder på ett rim som klingar enkelt och självklart på ryska, men erbjuder problem på de flesta andra språk: по-французски – по-русски. Själv löser jag det med skrivet – beskrivet, Johansson har bliva – beskriva, Rytter har fransken – vansken och Rosenberg har Gøre – øre. Bland de nordiska språken är det endast Jensen som vågar sig på alexanderhugget fransyska – ryska.

I den här strofen möter vi åter det gamla dilemmat från I:26. Ska man som översättare låtsas att texten fortfarande är skriven på ryska, eller ska man erkänna att den nu har fått en annan språkdräkt? Mest akut blir problemet såklart på franska – men både Markowicz och Legras låtsas som om det regnar. Ändå är det svårt att läsa de sex sista raderna utan att undra (Markowicz översättning):

Sa langue écrite était française…
Jamais encor jusqu’à ce jour,
Les dames n’ont parlé d’amour
En russe, et là est mon malaise…
Non, jamais notre idiome altier
N’avait servi pour le courrier.

Pusjkin vinnlägger sig om att med kontrastverkan förklara precis hur ren och oskuldsfull Tatjanas kärlek är. Raka motsatsen – en beräknande typ som ritar diagram över hur kärleken kan förräntas – finner jag av en lycklig slump i the Economists julnummer. Den läsvärda artikeln handlar om tecknade serier på nätet, och den sluga familjeplaneraren är signerad Zach Weiner.

Det visar sig att jag delar hela fyra rim – rekord! – i den här strofen med Johansson och att vissa av dem består i nästan identiska rader. Jag återger Johanssons strof i dess helhet:

Vad förebrår vi då Tatiana?
För det, att hon så enkel, öm,
om svek och ränker ej tycks ana?
För att hon litar på en dröm?
För att hon älskar, ren som liljan,
och under känslan fogar viljan,
för att hon alla tror om gott,
för det att hon från himlen fått
en fantasi, så full av drömmar,
en vilja fri, ett dristigt vett
att göra allt på eget sätt,
en själ, som flammar så och ömmar?
Visst kan ni flickan ge pardon
för hennes sorglösa passion?

Det är ovanligt stor likhet, men jag tror att förklaringen ligger i att många av rimmen råkar ligga nära till hands på svenska. I vissa fall är hela rader ganska rättframma översättningar av det ryska originalet: främst kanske två/fyra och sju/åtta. Mitt eget översättningsarbete gick också relativt fort – det tog ovanligt kort tid att komma på de flesta av de aktuella rimmen, vilket stärker tesen om att de ligger nära till hands på modern svenska. En intressant omständighet är att Jensen (1889) inte delar ett enda av våra fyra rim!

Det är också intressant att notera att alla de gemensamma rimmen är manliga rim. Det är förmodligen ingen slump att de kvinnliga, lite mer komplicerade, rimmen skiljer sig åt. Här krävs ofta mer tankemöda. Särskilt nöjd är jag med att jag inte rimmar på Tatjana, och därigenom undviker problemet med att ryskans halvlånga vokaler saknar motsvarigheter i svenska ord (se även III:15 och III:18).

Rimmet på raderna sju och åtta liknar Rosenbergs danska version:

Tvang ydmyg Elskov til at fly,
Saa lokked de den selv paany

Jag har gjort mitt bästa för att bevara Pusjkins fyra negerade adjektiv – недоступных, неумолимых, неподкупных, непостижимых – på de första fyra raderna: onåbara, obevekligt, omutbara, ogint. Två av dem blev adverb på kuppen.

Jag delar rimmet flytt – tytt med Johansson:

jag medger att jag från dem flytt,
då vettskrämd jag på pannan tytt

Som synes använder jag rimparet ”allen” – ”sken” två gånger. Varför? Faktum är att Pusjkin gör detsamma med одна (ensam) och луна (måne) – med skillnaden att det sker i ackusativ (-у) på raderna två/fyra men i nominativ (-а) på raderna sju/åtta. Att bevara den nyansen fullt ut på svenska är naturligtvis svårt.

Det svenska rimmet som sådant ligger dock synbarligen nära till hands: det visar sig att Jensen använder det på raderna sju/åtta och Johansson på raderna två/fyra.

Jag försöker oftast undvika rimord som inte har identisk accent. I den här strofen uppfattar jag dock att ”lyste” och ”belyste” är tillräckligt lika varandra för att passera. Det är för övrigt värt att notera att de ryska motsvarigheterna ”сияла” och ”озаряла” inte bara förekommer i anslutning till varandra i denna strof. De förekommer också (visserligen med delvis annan aspekt) i andra versen av den sovjetiska nationalsången (versionen anno 1977), där solen skiner genom åskmolnen varpå Lenin lyser upp vägen:

Сквозь грозы сияло нам солнце свободы,
И Ленин великий нам путь озарил:
На правое дело он поднял народы,
На труд и на подвиги нас вдохновил!

På sista raden har Lenin inspirerat (вдохновил) till arbete och stordåd – nära etymologiskt besläktat med den inspirerande (вдохновительной) månen hos Pusjkin. En både roande och oroväckande parallell.

Det visar sig att jag delar rimmet ”bön” – ”mön” på de sista två raderna med Johansson. Joahnsson delar i sin tur rimmet ”är” – ”kär” på raderna tio och elva med Jensen. Jag övervägde samma rim, men bytte slutligen ut ”är” mot ”tär”.

Hofstadters sista rad rymmer en underfundigt konstruerad upprepning värd att citera:

Then Nanny’s gnarly hands in pray’r
Swept out a cross, across the air.

Pusjkin rimmar namnet ”Ваня” med ”няня” på raderna fem och sex, men det är svårt att rimma på Vanja på svenska, eftersom vi saknar ryskans halvlånga vokaler. Johansson och Rosenberg löser det snyggt genom att istället rimma på Tanja. En något friare lösning finns hos Falen som rimmar ”nanny” med ”Danny” – bra såtillvida att namnet är en naturlig engelsk diminutiv, sämre såtillvida att det är taget ur luften. Vanja svarar ju mot namnet Ivan, som mer etymologiskt korrekt skulle återges med John och dess diminutiv Johnny på engelska.

Johansson har av outgrundlig anledning valt att vända på skeendet på de sista raderna. Istället för att lösa upp ungflickans fläta låter han flätan tillkomma inför bröllopet:

Sen flätades mitt hår med tvång,
till kyrkan for vi under sång.