Jevgenij Onegin

Namnet Svetlana myntades av Aleksandr Vostokov 1806, men vann sin stora popularitet tack vare balladen Svetlana av Vasilij Zjukovskij, publicerad 1813. Verket spreds, varierades, parodierades och kom även att under ett sekel i många hem läsas i juletid som ett slags evangelium. Svetlana är i sin tur baserad på Gottfried August Bürgers Lenore (1773), en gotisk berättelse som sedermera kom att influera vampyrgenren. Zjukovskij var ledande i att introducera romantiken i Ryssland, agerade en tid läromästare åt Pusjkin men erkände snart villigt att hans elev nu överglänste honom. En Svetlana-referens återkommer i inledningen av Jevgenij Onegins femte kapitel.

Anthonis van Dyck var en flamländsk målare verksam på 1600-talet, bland annat som engelsk hovmålare.

Det visar sig att jag delar hela rad tretton med Johansson, som dock istället avslutar med ”och teg den sträckan som var kvar.” Själv tycker jag att det är roligt att använda frasen ”mol tyst” på grund av dess likhet med ryskans ”молчал”. I Rytters norska översättning används det fina skandinaviska ordet ”stur” (som i Sten Sture):

Vladimir svara tørt, og stur
han tagal sat den heile tur.

Ju kortare repliker, desto mer tycks de konvergera i översättningen. ”En vana, Lenskij” delar jag med Johansson, liksom med Rytter (”Ein vane, Lenskij”).

Rosenbergs översättning av de två sista raderna förtjänar att återges:

Gid blot den Pokkers Læskedrik
Af Tyttebær ej gier Kolik!

Pokker är ett danskt kraftuttryck syftande på den onde.

De sista sex raderna i den här strofen saknas i många utgåvor, såväl på ryska som i översättning. Den version som jag här har översatt finns bland Pusjkins manuskript, men är alltså inte nödvändigtvis kanonisk.

Rimmet rätter/assietter delar jag med Johansson. Assietter förekommer även i Hofstadters översättning av strofen (”Assiettes were served with jams crammed on them”), där för övrigt varje rad inleds med bokstaven ”A”.

Exakt vad som avses med ”брусничная вода” – ordagrant ”lingonvatten” – är lite oklart för mig. Johansson kallar det ”lingonbrus”, Jensen ”ett slags hemgjordt lingonvin”, hos Rosenberg finns ”en Krukke Saft Af Tyttebær med Læskekraft” och hos Rytter hittar vi snarlikt ”ei krus med saft av tytebær”. På engelska finner vi naturligtvis Nabokovs ordagranna ”jug of lingonberry water” och Falens ”drink of lingonberry flavour”, men även Arndts ”Bilberry water jug” och Johnstons ”jug of bilberry wine”. Engelskans bilberry kan enligt Wikipedia syfta på alla de 450 arterna i blåbärssläktet (Vaccinium), men avser vanligen blåbär. På franska har vi Legras ”eau d’airelle” och Markowicz nästan identiska ”eau d’airelles bien sucrée”. Vill man vara petig så täcker ordet airelle precis som på engelska i princip hela blåbärssläktet, men eftersom lingon heter airelle rouge får man anta att associationerna går till det röda snarare än det blå bäret. I Pavić serbiska översättning har dock (såvitt jag förstår) lingonen helt bytts mot blåbär i formuleringen ”крчаг боровњаче”. På tjeckiska följer Dvořák originalet ordagrant med ”brusinkové vody” (notera metatesen i förhållande till ryskan). Nekrasovs esperanto-version, slutligen, är värd att citera i sin helhet (raderna sju och åtta):

Kaj sur tablet’ aperas tuj
Kun vakcinia akvo uj’.

Vakcinio är tydligen blåbärssläktet i dess helhet.

Phyllis är en karaktär i grekisk mytologi, gift med Demophon, men lämnad av denne.

Det visar sig att jag delar ordvalet ”hemmets vrå” med Johansson.

”Ton” rimmar såklart bäst på det franska ordet ”raison” om man i likhet med Tatjanas och Olgas mor släpper det franska uttalet och försvenskar till ”reson”. Den franska stavningen är avsedd att spegla Pusjkins användning av ”et cetera” med latinska bokstäver mitt i den ryska texten: en kontrast, ett främmande element.

Att översätta strofer med dialog är, enligt mitt förmenande, en aning svårare än att översätta de mer berättande partierna. Många korta repliker med en inneboende logisk följd gör det svårare att kasta om ordningen på ord eller rader för att skapa passande rim.

Efter årets nyårsfirande i Milano kan jag slutligen meddela att det finns en Viale Alessandro Puskin i Parco Sempione.

Något häkte i strikt mening förekommer inte i originalet; snarare handlar det om att Onegin inte avser (uppe)hålla Lenskij. ”I do not hold you” skriver Nabokov med sedvanligt anspråk på exakthet.

Lethe är en av fem floder i Hades; den sista som själarna passerar och där de slutligen får glömma allt. Aoniderna är en annan benämning på muserna.

Pusjkin inleder raderna tre och fem med ”быть может”. Jag bevarar det med ”och kanske”, men har förflyttat den första förekomsten till rad två. Både Jensen och Johansson har valt att lägga till en tredje upprepning på rad ett: den förstnämnde ”kanhända”, den sistnämnde ”måhända”.

Pusjkin kallar sin sentida beundrare för ”невежда”, vilket kan översättas med dumbom eller en okunnig, obildad person. Johansson har en mer neutral beskrivning – ”en man i konstens salar”, men Jensen har tagit sig friheten att göra om dumskallen till ”någon fager tärna”. Arndts ”oaf unborn” eller Johnstons och Falens (identiska) ”future dunce” är mer trogna originalet.

Därmed är även kapitel två färdigöversatt, efter knappt elva månaders arbete. När vi nu ger oss in i kapitel tre kastas vi åter rakt in i handlingen, efter dessa Pusjkins drömmande metareflektioner om sitt eftermäle.

Rimmet beröm/dröm ligger synbarligen nära till hands på svenska. Det visar sig att jag delar det med både Jensen och Johansson, vars rader 10-11 lyder

Jag skrifver ej att få beröm;
och ändå är min bästa dröm,

respektive

Min diktkonst söker ej beröm,
men ändå är det väl min dröm,

Mitt val av ”önskedröm” anspelar på verbet желать – önska, som används i originalets rim похвал/желал.

Rimmet племя – время är inte oväntat: se kommentaren till I:34.

Inte alla översättningar speglar Pusjkins upprepade ”придет” på rad tolv, men liksom jag har Arndt med ett omkväde: ”Our own bell, friends, is tolling, tolling”.

Penater är romerska skyddsgudar för hus och härd, för eftervärlden möjligen något i skuggan av Vesta.

Den stackars Yorick är narren vars kranium utlöser Hamlets berömda monolog.

Stormningen av Otjakov under det rysk-turkiska kriget leddes av så berömda fältherrar som Potjomkin och Suvorov. Minnesmedaljen från segern 1788 går naturligtvis att hitta avbildad (bläddra längst ner). På framsidan finns Katarinas II monogram, komplett med kejserlig krona samt lager- och palmblad. På baksidan står texten ”För visad tapperhet då Otjakov togs den 6 december 1788” (enligt juliansk kalender, förstås!).

Madrigalen är inte bara musik, utan även ett versmått som användes av bland andra Petrarca.

Ordet ”бригадир” betyder naturligtvis brigadgeneral. Ryska Wikipedia berättar att graden infördes av Peter den store och fanns i den ryska armén under 1700- och 1800-talen. Jag har valt att helt enkelt skriva ”general”; Johansson väljer det etymologiskt välklingande men semantiskt svårtolkade ”brigadör” och Jensen slutligen fokuserar på väsentligheterna med ”oförfärad stridsman”.

Det är emellertid långt ifrån självklart att Dmitrij Larin faktiskt var officer. Skälet är den så kallade rangtabellen, även den instiftad av Peter den store, som placerade alla statstjänstemän i Ryssland, civila som militära, i en och samma hierarki. Den civila motsvarigheten till brigadgeneral var statsråd (ej att förväxla med befattningshavarna i Sveriges regering), en direktöversättning av ”cтатский советник”. Det var inte ovanligt att även civila befattningshavare omtalades med sin militära motsvarighet. När den hybrisrusige borgmästaren i Nikolaj Gogols fantastiska pjäs Revisorn (som just nu spelas på Stockholms stadsteater) drömmer om att bli general är det alltså troligen någon av de civila statsråds- eller geheimerådsgraderna som avses.

Pusjkin rimmar Larins namn på rad tolv med ”барин” på rad nio. Detta ord för herreman, godsägare, adelsman eller liknande har av rimtekniska skäl transplanterats till många översättningar: så talar Jensen, Johnston, Arndt och Falen alla om ”barin”. Jag har valt en annan lösning, som torde vara mer begriplig för en svensk publik.