Jevgenij Onegin

Rimmet på raderna sju och åtta liknar Rosenbergs danska version:

Tvang ydmyg Elskov til at fly,
Saa lokked de den selv paany

Jag har gjort mitt bästa för att bevara Pusjkins fyra negerade adjektiv – недоступных, неумолимых, неподкупных, непостижимых – på de första fyra raderna: onåbara, obevekligt, omutbara, ogint. Två av dem blev adverb på kuppen.

Jag delar rimmet flytt – tytt med Johansson:

jag medger att jag från dem flytt,
då vettskrämd jag på pannan tytt

Som synes använder jag rimparet ”allen” – ”sken” två gånger. Varför? Faktum är att Pusjkin gör detsamma med одна (ensam) och луна (måne) – med skillnaden att det sker i ackusativ (-у) på raderna två/fyra men i nominativ (-а) på raderna sju/åtta. Att bevara den nyansen fullt ut på svenska är naturligtvis svårt.

Det svenska rimmet som sådant ligger dock synbarligen nära till hands: det visar sig att Jensen använder det på raderna sju/åtta och Johansson på raderna två/fyra.

Jag försöker oftast undvika rimord som inte har identisk accent. I den här strofen uppfattar jag dock att ”lyste” och ”belyste” är tillräckligt lika varandra för att passera. Det är för övrigt värt att notera att de ryska motsvarigheterna ”сияла” och ”озаряла” inte bara förekommer i anslutning till varandra i denna strof. De förekommer också (visserligen med delvis annan aspekt) i andra versen av den sovjetiska nationalsången (versionen anno 1977), där solen skiner genom åskmolnen varpå Lenin lyser upp vägen:

Сквозь грозы сияло нам солнце свободы,
И Ленин великий нам путь озарил:
На правое дело он поднял народы,
На труд и на подвиги нас вдохновил!

På sista raden har Lenin inspirerat (вдохновил) till arbete och stordåd – nära etymologiskt besläktat med den inspirerande (вдохновительной) månen hos Pusjkin. En både roande och oroväckande parallell.

Det visar sig att jag delar rimmet ”bön” – ”mön” på de sista två raderna med Johansson. Joahnsson delar i sin tur rimmet ”är” – ”kär” på raderna tio och elva med Jensen. Jag övervägde samma rim, men bytte slutligen ut ”är” mot ”tär”.

Hofstadters sista rad rymmer en underfundigt konstruerad upprepning värd att citera:

Then Nanny’s gnarly hands in pray’r
Swept out a cross, across the air.

Pusjkin rimmar namnet ”Ваня” med ”няня” på raderna fem och sex, men det är svårt att rimma på Vanja på svenska, eftersom vi saknar ryskans halvlånga vokaler. Johansson och Rosenberg löser det snyggt genom att istället rimma på Tanja. En något friare lösning finns hos Falen som rimmar ”nanny” med ”Danny” – bra såtillvida att namnet är en naturlig engelsk diminutiv, sämre såtillvida att det är taget ur luften. Vanja svarar ju mot namnet Ivan, som mer etymologiskt korrekt skulle återges med John och dess diminutiv Johnny på engelska.

Johansson har av outgrundlig anledning valt att vända på skeendet på de sista raderna. Istället för att lösa upp ungflickans fläta låter han flätan tillkomma inför bröllopet:

Sen flätades mitt hår med tvång,
till kyrkan for vi under sång.

Pusjkins sjunde rad – ”Старинных былей, небылиц” – är svår att översätta, eftersom den vackert binder samman två antonymer som samtidigt är nära släkt: ”быль” – händelse, sann historia och ”небылица” – fabel, saga, skröna. Min översättning speglar Pusjkin med hjälp av allitterationen ”sanningars och sagors”. Liknande (och sinsemellan likalydande) allittererande lösningar är Falens ”facts and fables” och Legras ”Fables et faits”. Med sin etymologiska lösning ”uhendt, hendt” är Rytter den mest bokstavstrogne av oss.

Rimmet ”rund” – ”lund” ligger nära till hands på svenska; det visar sig att jag delar det med såväl Jensen som Johansson (i den ordningen):

In bryter natten. Bland millioner
af stjärnor öfver himlens rund
går månen upp; i töcknig lund
hörs näktergalens veka toner.

Nu natten kommer, månen spanar
mot jorden ner från himlens rund,
och näktergalens sång i lund,
så dunkelt allvarsam man anar.

Ordet ”няня”, som i ordboken (Davidsson) översätts med ”barnsköterska” eller ”dadda”, faller sig i detta sammanhang mer naturligt att översätta med ”amma”. Så har inte bara Jensen, Johansson och jag gjort på svenska, utan även Rytter på norska och Rosenberg på danska. På engelska dominerar ”nurse” (Hofstadter, Falen, Johnston, Deutsch), men Arndt använder ”nanny”. På franska använder Markowicz ”nounou”, en diminutivform av ”nourrice”, medan Legras helt sonika lånar in ryskans ”niania”.

Första raden i den här strofen ger översättaren ett val: antingen behåller man originalets ordföljd med Tatjana som rimord och försöker rimma ryskans halvlånga vokaler med svenska korta eller långa, eller så ändrar man resolut ordföljd och finner ett annat rim.

Det visar sig att jag delar rimmet ”slut” – ”ut” med Jensen, som fyndigt alluderar på den lek som vi bekantade oss med redan i strof II:27:

så åter trätor, och till slut
jag ropar: sista paret ut!