Jevgenij Onegin

Pusjkins sjunde rad – ”Старинных былей, небылиц” – är svår att översätta, eftersom den vackert binder samman två antonymer som samtidigt är nära släkt: ”быль” – händelse, sann historia och ”небылица” – fabel, saga, skröna. Min översättning speglar Pusjkin med hjälp av allitterationen ”sanningars och sagors”. Liknande (och sinsemellan likalydande) allittererande lösningar är Falens ”facts and fables” och Legras ”Fables et faits”. Med sin etymologiska lösning ”uhendt, hendt” är Rytter den mest bokstavstrogne av oss.

Rimmet ”rund” – ”lund” ligger nära till hands på svenska; det visar sig att jag delar det med såväl Jensen som Johansson (i den ordningen):

In bryter natten. Bland millioner
af stjärnor öfver himlens rund
går månen upp; i töcknig lund
hörs näktergalens veka toner.

Nu natten kommer, månen spanar
mot jorden ner från himlens rund,
och näktergalens sång i lund,
så dunkelt allvarsam man anar.

Ordet ”няня”, som i ordboken (Davidsson) översätts med ”barnsköterska” eller ”dadda”, faller sig i detta sammanhang mer naturligt att översätta med ”amma”. Så har inte bara Jensen, Johansson och jag gjort på svenska, utan även Rytter på norska och Rosenberg på danska. På engelska dominerar ”nurse” (Hofstadter, Falen, Johnston, Deutsch), men Arndt använder ”nanny”. På franska använder Markowicz ”nounou”, en diminutivform av ”nourrice”, medan Legras helt sonika lånar in ryskans ”niania”.

Första raden i den här strofen ger översättaren ett val: antingen behåller man originalets ordföljd med Tatjana som rimord och försöker rimma ryskans halvlånga vokaler med svenska korta eller långa, eller så ändrar man resolut ordföljd och finner ett annat rim.

Det visar sig att jag delar rimmet ”slut” – ”ut” med Jensen, som fyndigt alluderar på den lek som vi bekantade oss med redan i strof II:27:

så åter trätor, och till slut
jag ropar: sista paret ut!

Phoebus är ett latinskt namn för Helios eller Apollon. I detta fall åsyftas den sistnämnde, i egenskap av diktarnas beskyddare. Falen, Arndt och Deutsch väljer alla att för tydlighets skull skriva Apollon rakt ut, medan Hofstadter istället rimmar på en förklaring av namnet:

Ignoring threats from high Apollo
(Alias Phoebus – I hope you follow!),

Johanssons vackra översättning av raderna 7-8 är också värd att citera:

Då skall den gamla prosans ton
få muntra upp min regression

Den vandrande juden är en mytisk figur, som efter att ha förvägrat Jesus en plats att vila på under Golgatavandringen dömdes att själv vandra omkring på jorden fram till den yttersta domen. Johansson refererar till honom under det alternativa namnet Ahasverus; en annan benämning är Jerusalems skomakare. Ryskans ”Вечный Жид” är annars ordagrant mer likt tyskans ”Der ewige Jude”. Melmoth the Wanderer (1820) är en skräckroman av Charles Maturin, Jean Sbogar (1818) är en roman av Charles Nodier och en korsar var ursprungligen en fribytare med kaparbrev utfärdat av franska staten. The Vampyre (1819) av John William Polidori bidrog till att introducera vampyrberättelsen som genre.

Raderna 8-11 inleds alla med ”или” (eller den reducerade varianten ”иль”). Jag är nöjd med att ha lyckats spegla detta genom upprepade ”ibland”.

Strofen illustrerar ett helt spektrum av översättningsproblematik: från rimmet ”korsar” – ”Sbogar”, som går att ta rakt av från originalet till det förrädiska ”романтизм” – ”эгоизм” som visar hur även internationella ord kan skilja sig mellan olika språk. På engelska går det dock utmärkt att som Falen rimma ”egotism” – ”romanticism”.

Pusjkin passar på att ge en känga åt tidigare generationers alltför förutsägbara litteratur som han och hans samtid ansåg sig ha överträffat.

Att rimma slutraderna på ordet ”lön” är populärt i svenska översättningar. Jensen och Johansson rimmar det bägge på ”skön”.

Delphine (Germaine de Staël) Clarissa (Samuel Richardson) och Julie (Jean-Jacques Rousseau) utgör alla exempel på tragiska litterära kvinnoöden.

Det visar sig att jag delar verbet ”svärmar” som översättning av ”бродит” med Jensen – dock ej rimmet.

Man kan notera att Rytters rim ”heltinne” – ”Delphine” gör visst våld på det franska uttalet.

Det är sällan som översättningsarbetet bjuder på gratisrim, men Julie Wolmar rimmar lika bra på de Linar oavsett språk. Rad sju delar jag för övrigt med Johansson sånär som på en preposition: han har valt ”till” där jag har valt ”åt”.

De litterära gestalter som Tatjana drömmer om är av olika dignitet. Malek Adhel och Gustave de Linar är huvudpersoner i romaner från 1800-talets början som få minns idag. Samuel Richardsons Grandison från 1753 är desto mera känd – åtminstone av den som läst strof II:30. Julie, hjältinnan i Rousseaus Julie, ou la nouvelle Héloïse från 1761 tillhör också klassikerna, liksom titelpersonen i Goethes Die Leiden des jungen Werthers från 1774. Realismen i Tatjanas drömska svärmerier bedöms för övrigt med fördel utifrån några av de läsarreaktioner som Rousseau fick sig tillsända.

Den här strofen har också nyligen rönt akademiskt intresse. Abstract till Milla Fedorovas artikel ”The Lover of Julie Wolmar: The New Heloise and Tatiana’s Dilemma” kan läsas här.

Jensen gör en lite märklig vändning när han på de sista raderna låter gästerna bli kort- istället för långvariga:

med sockens myndiga magnater,
som, för att göra pinan kort,
från Larins foro skyndsamt bort.

Johansson är mer trogen originalet, och delar mitt rim (som ligger nära till hands) på slutraderna:

Hon nästan folk på flykten skrämde
som kommit för att hälsa på
men aldrig hade vett att gå.

Att efterlikna Pusjkins upprepning av ”всё” (”allt”) på rad fem är en svår utmaning, som jag inte gått i land med. Arndt och Markowicz kommer närmast med ”Of him: all things and every hour”, respektive ”Tout vit de lui ; partout, sans cesse” men ”all” och ”every” liksom ”tout” och ”partout” saknar den exakta upprepningens kvalitet.