Jevgenij Onegin

Pusjkin använder sig av tre nära besläktade ord i den här strofen: substantiven трепет och трепетание samt verbet трепетать. Jag bevarar strukturen med ordvalen -skalv och skälver (två gånger).

Slutrimmet delar jag med Jensen:

i löndom – detta är förvisst
en mycket sinnrik, landtlig list!)

Jensen använder också uttrycket ”förbjuden frukt” på ett snyggt sätt, även om det medför att det görs visst avkall på bärens identitet.

En kurtin (куртина, från italienskans cortina) är en form av befästningslinje som i trädgårdssammanhang nog används i överförd bemärkelse. Nabokovs användning av den engelska termen platband antyder att det rör sig om någon form av blomrabatt.

Även Jensen använder ”blänka” och ”hälla”, låt vara i presens, men rimmar dem istället på ”dränka” respektive ”ställa”.

Hur ska man bäst transkribera Jevgenij Onegins initialer? De översättare som har valt att kalla huvudpersonen för Eugen, Eugene, Eugène, Evžen eller Eŭgeno (för att ta de exempel som min bokhylla bjuder på) har inga problem med att behålla ryskans ortografi. Vi som likt mig och Rytter (norska) har valt att behålla det ryska namnet Jevgenij får finna oss i att följa transkriptionsstandarden och skriva dess begynnelsebokstav som ”Je”, trots att två latinska bokstäver därmed får motsvara en kyrillisk.

Jag är för övrigt själv mycket road av att ångströmmen har fått plats i strofen.

Rimmet på raderna fem och sex var osedvanligt svårt. I det ryska originalet är det en smal sak att rimma обожатель/приятель (beundrare/kamrat), tack vare ändelsen -атель (som liknar -are i svenskans murare och snickare). I översättning blir det svårare, men efter mycken tankemöda fann jag sporde/gjorde. Döm om min förvåning när det visade sig att jag delar det rimmet med såväl Johansson som med Jensen! En mycket ovanlig samstämmighet.

Det avslutande rimmet blick/fick ligger mycket mer nära tillhands och jag är inte förvånad över att dela det med såväl de båda svenska översättningarna som med Rosenbergs danska.

Jag noterar än en gång hur svårt det är att översätta dialoger på ett bra sätt. Replikformen ställer hårda krav på att saker och ting kommer i rätt ordning och de dubbla rösterna understryker behovet av precision i hur antalet stavelser fogas. Särskilt utmanande är det att bevara de upprepningar som finns i originaldialogen: dubbleringen av ”стара” föranleder en upprepning av ”tiden”; ”бывало” av ”förr” och ”дело” slutligen det ”tillse, till” där ”-se” knyts både bakåt och framåt.

Den gamla stavningen av одолженье och подозренье accentuerar ordens fyrstaviga natur.

När amman tilltalar Tatjana med пташка ранняя låter det sig utmärkt översättas till engelska med early bird. Den svenska motsvarigheten till det engelska talesättet ”early bird gets the worm” – ”först till kvarn får först mala” – är inte lika lätt att göra bruk av. Lösningen med hanegäll bevarar emellertid både fågelreferensen och tiden på dygnet.

Ryskans облатка förvirrade mig först. Inte tar hon väl nattvarden? Det visar sig dock att även svenskan i början av 1800-talet använde sig av ordet oblatsigill eller munlack för små klisterkuddar att försluta brev med. De vättes med saliv och placerades mellan de papper som skulle klistras ihop. Tvekade man för länge så torkade de uppenbarligen igen.

Böjer/röjer och dimman/timman är naturliga rim på svenska som det visar sig att jag delar med Johansson.

Förväxla inte vallhorn med valthorn!