Jevgenij Onegin

Phoebus är ett latinskt namn för Helios eller Apollon. I detta fall åsyftas den sistnämnde, i egenskap av diktarnas beskyddare. Falen, Arndt och Deutsch väljer alla att för tydlighets skull skriva Apollon rakt ut, medan Hofstadter istället rimmar på en förklaring av namnet:

Ignoring threats from high Apollo
(Alias Phoebus – I hope you follow!),

Johanssons vackra översättning av raderna 7-8 är också värd att citera:

Då skall den gamla prosans ton
få muntra upp min regression

Den vandrande juden är en mytisk figur, som efter att ha förvägrat Jesus en plats att vila på under Golgatavandringen dömdes att själv vandra omkring på jorden fram till den yttersta domen. Johansson refererar till honom under det alternativa namnet Ahasverus; en annan benämning är Jerusalems skomakare. Ryskans ”Вечный Жид” är annars ordagrant mer likt tyskans ”Der ewige Jude”. Melmoth the Wanderer (1820) är en skräckroman av Charles Maturin, Jean Sbogar (1818) är en roman av Charles Nodier och en korsar var ursprungligen en fribytare med kaparbrev utfärdat av franska staten. The Vampyre (1819) av John William Polidori bidrog till att introducera vampyrberättelsen som genre.

Raderna 8-11 inleds alla med ”или” (eller den reducerade varianten ”иль”). Jag är nöjd med att ha lyckats spegla detta genom upprepade ”ibland”.

Strofen illustrerar ett helt spektrum av översättningsproblematik: från rimmet ”korsar” – ”Sbogar”, som går att ta rakt av från originalet till det förrädiska ”романтизм” – ”эгоизм” som visar hur även internationella ord kan skilja sig mellan olika språk. På engelska går det dock utmärkt att som Falen rimma ”egotism” – ”romanticism”.

Pusjkin passar på att ge en känga åt tidigare generationers alltför förutsägbara litteratur som han och hans samtid ansåg sig ha överträffat.

Att rimma slutraderna på ordet ”lön” är populärt i svenska översättningar. Jensen och Johansson rimmar det bägge på ”skön”.

Delphine (Germaine de Staël) Clarissa (Samuel Richardson) och Julie (Jean-Jacques Rousseau) utgör alla exempel på tragiska litterära kvinnoöden.

Det visar sig att jag delar verbet ”svärmar” som översättning av ”бродит” med Jensen – dock ej rimmet.

Man kan notera att Rytters rim ”heltinne” – ”Delphine” gör visst våld på det franska uttalet.

Det är sällan som översättningsarbetet bjuder på gratisrim, men Julie Wolmar rimmar lika bra på de Linar oavsett språk. Rad sju delar jag för övrigt med Johansson sånär som på en preposition: han har valt ”till” där jag har valt ”åt”.

De litterära gestalter som Tatjana drömmer om är av olika dignitet. Malek Adhel och Gustave de Linar är huvudpersoner i romaner från 1800-talets början som få minns idag. Samuel Richardsons Grandison från 1753 är desto mera känd – åtminstone av den som läst strof II:30. Julie, hjältinnan i Rousseaus Julie, ou la nouvelle Héloïse från 1761 tillhör också klassikerna, liksom titelpersonen i Goethes Die Leiden des jungen Werthers från 1774. Realismen i Tatjanas drömska svärmerier bedöms för övrigt med fördel utifrån några av de läsarreaktioner som Rousseau fick sig tillsända.

Den här strofen har också nyligen rönt akademiskt intresse. Abstract till Milla Fedorovas artikel ”The Lover of Julie Wolmar: The New Heloise and Tatiana’s Dilemma” kan läsas här.

Jensen gör en lite märklig vändning när han på de sista raderna låter gästerna bli kort- istället för långvariga:

med sockens myndiga magnater,
som, för att göra pinan kort,
från Larins foro skyndsamt bort.

Johansson är mer trogen originalet, och delar mitt rim (som ligger nära till hands) på slutraderna:

Hon nästan folk på flykten skrämde
som kommit för att hälsa på
men aldrig hade vett att gå.

Att efterlikna Pusjkins upprepning av ”всё” (”allt”) på rad fem är en svår utmaning, som jag inte gått i land med. Arndt och Markowicz kommer närmast med ”Of him: all things and every hour”, respektive ”Tout vit de lui ; partout, sans cesse” men ”all” och ”every” liksom ”tout” och ”partout” saknar den exakta upprepningens kvalitet.

Jag delar rimmet på raderna fem och sex med Rosenberg:

Den sænked sig i Sans og Sinde
Hun elsked – hendes Tid var inde.

Namnet Svetlana myntades av Aleksandr Vostokov 1806, men vann sin stora popularitet tack vare balladen Svetlana av Vasilij Zjukovskij, publicerad 1813. Verket spreds, varierades, parodierades och kom även att under ett sekel i många hem läsas i juletid som ett slags evangelium. Svetlana är i sin tur baserad på Gottfried August Bürgers Lenore (1773), en gotisk berättelse som sedermera kom att influera vampyrgenren. Zjukovskij var ledande i att introducera romantiken i Ryssland, agerade en tid läromästare åt Pusjkin men erkände snart villigt att hans elev nu överglänste honom. En Svetlana-referens återkommer i inledningen av Jevgenij Onegins femte kapitel.

Anthonis van Dyck var en flamländsk målare verksam på 1600-talet, bland annat som engelsk hovmålare.

Det visar sig att jag delar hela rad tretton med Johansson, som dock istället avslutar med ”och teg den sträckan som var kvar.” Själv tycker jag att det är roligt att använda frasen ”mol tyst” på grund av dess likhet med ryskans ”молчал”. I Rytters norska översättning används det fina skandinaviska ordet ”stur” (som i Sten Sture):

Vladimir svara tørt, og stur
han tagal sat den heile tur.

Ju kortare repliker, desto mer tycks de konvergera i översättningen. ”En vana, Lenskij” delar jag med Johansson, liksom med Rytter (”Ein vane, Lenskij”).

Rosenbergs översättning av de två sista raderna förtjänar att återges:

Gid blot den Pokkers Læskedrik
Af Tyttebær ej gier Kolik!

Pokker är ett danskt kraftuttryck syftande på den onde.