Jevgenij Onegin

Den gamla ryska traditionen att till pingst föra med sig en bukett vätt av tårar till kyrkan sägs ha förkristna rötter. Tårarna symboliserade regn och syftet var att undvika torka under den annalkande sommaren.

Vilken växt består buketten av? Pusjkin skriver ”пучок зари”, där ”заря” eller annorlunda stavat ”зоря” är en gammal folklig benämning på libbstickan, vars moderna ryska namn är det likartat klingande любисток. Libbstickan är troget återgiven som ”lovage” i Arndts engelska översättning. Johansson har i sin översättning valt att göra buketten ”prunkande av gul ranunkel” (som rim på ”gäspa uti kyrkans dunkel”). Ranunkeln, i form av smörblomman (buttercup), figurerar även i Falens engelska översättning.

Bahytten – чепец – är, för den som i likhet med mig inte kände till det, en sorts hätta knuten under hakan som blev populär bland kvinnor under 1800-talets första halva.

Sista radens andra plagg – ”шлафор” – kan möjligen av den bildade läsaren korrekt identifieras som en lätt förvrängning av tyskans Schlafrock.

Medan ryskans ord för lördag – ”суббота” – leder sitt ursprung till hebreiskans ”sabbat” kommer svenskans från det reflexiva verbet ”löga sig” och traditionen att på denna dag, likt Tatjanas och Olgas mor, tvätta sig.

”Autokrat” är en ganska ordagrann karakterisering av originalets ”Самодержавно управлять” – ”självsvåldigt styra”. Åtminstone Falen och Johnston använder samma term.

Att raka folk, eller mer precist raka av deras pannlockar, var en åtgärd som vidtogs för att livegna som skrivits ut till armén skulle vara lätta att känna igen om de försökte desertera. Så kan man klä in den handlingskraftiga adelskvinnans frigörelse i ett ramverk av tvångsrekrytering och misshandel av tjänstefolk.

Den bildade (själv har jag Pusjkins egen not att tacka) känner igen ekot av Chateaubriand i de hjärtslitande sista två raderna: ”Si j’avais la folie de croire encore au bonheur, je le chercherais dans l’habitude”.

Chateaubriands inflytande på Pusjkin är i själva verket känt och utforskat sedan länge. Glynn R. Barratt identifierar tre direkta och två indirekta referenser i Jevgenij Onegin, men eftersom KTH:s bibliotek tydligen inte finner det mödan värt att betala för tillgång till tidskriften Comparative Literature Studies vet jag inte vilka de övriga är. (Nåväl: tekniska högskolor är ju en idéhistorisk produkt av den franska revolution som Chateaubriand bekämpade med vapen i hand.)

Uppdatering 2011-10-02: Ett besök på Stockholms universitets bibliotek, som har Comparative Literature Studies i fina inbundna volymer, spred mer ljus över frågan. Barratt kallar den aktuella fotnoten för ”the subtlest of Chateaubriand’s infiltrations into the first Russian novel” och återger ett större utdrag ur Chateaubriands text:

Est-ce ma faute, si je trouve partout des bornes, si ce qui est fini n’a pour moi aucune valeur? Cependent je sens que j’aime la monotonie des sentiments de la vie, et si j’avois encore la folie de croire au bonheur, je le chercherois dans l’habitude.

Barratt konstaterar att Pusjkin i sin fotnot dels har moderniserat den franska verbändelsen -ois, dels i en typisk russism felplacerat ordet encore.

De övriga indirekta Chateaubriand-referenserna får vi anledning att återkomma till i kapitel VII och VIII. Av de två direkta återfinns den ena i de bevarade varianterna av den bortcensurerade I:9 och den andra i IV:26.

Här glider alltså historien tillfälligt över till att handla om Tatjanas och Olgas mor och hennes historia av olycklig kärlek.

Grandison är som titeln antyder huvudperson i romanen The History of Sir Charles Grandison, skriven av Richardson 1753. Hjälten Grandison kontrasteras naturligt nog mot skurken Robert Lovelace från Clarissa, or, the History of a Young Lady av samme författare.

Ryskans ”сержант” kan man sedan 2009 våga översätta med det etymologiskt identiska ”sergeant”, trots att den översättning jag lärde mig när det begav sig var ”furir”.

1700-talsförfattaren Samuel Richardson är kanske mest känd för Pamela, or Virtue Rewarded, ofta kallad den första kärleksromanen. Jean-Jacques Rousseau är om inte annat bekant från strof I:24.

Är det verkligen OK att rimma ”band” på ”band”? Normalt håller jag mig för god för det, men om man tittar på originalet så behöver man inte vara ryskspråkig för att se att Pusjkin gör precis så: ”том” rimmar på ”том”. I första fallet är ”том” en lokativböjning av ”тот”, ett demonstrativt pronomen. I det andra fallet är ”том” ett substantiv som betyder (bok)band (misstänkt likt engelskans ”tome”).

Vinden är ”вестник утра” – morgonens budbärare, eller mer arkaiskt dess härold. Engelskans ”herald” lever starkare i det moderna språket; så ger det välrenommerade förlagshuset Springer ut den ryska vetenskapsakademiens tidskrift ”Вестник Российской академии наук” i översättning som ”Herald of the Russian Academy of Sciences”.

Här tillåter jag mig att för första gången använda den korta smeknamnsformen Tanja istället för det fullständiga namnet Tatjana. I det ryska originalet sker detta första gången i kapitel III.

Denna strof bjuder på den nyttiga glosan ”горелки” – leken sista paret ut.

I denna strof kan man lära sig det ryska ordet för ”sybåge” – ”пяльцы”, vars rimord också illustrerar den betydelsebärande skillnaden mellan hårda och mjuka vokaler.