Jevgenij Onegin

Den här strofen inleder det berömda avsnitt där Pusjkin besjunger kvinnans – ja, vad? Ordet ”нога” och dess diminutivform ”ножка” kan betyda såväl ”fot” som ”ben”. De flesta översättare har valt den förstnämnda tolkningen: Nabokov, Falen, Johnston, Arndt och Deutsch skriver om ”feet”, Legras om ”pieds”, Markowicz ekar ryskan genom att alternera mellan ”pieds” och ”petons”, Jensen talar om ”fötter” och Rytter om ”føter”.

Hofstadter är undantaget, som med ”limbs” och ”legs” omfamnar fler av ryskans betydelser. Jag har, som synes, valt en liknande väg. En bidragande orsak till detta i översättningssammanhang icke-traditionella val är att när Pusjkin idag citeras av ryssar så sker det ofta med syftning på hela ben och inte bara på fötter. Den som inte räds lite rysk objektifiering av kvinnokroppen kan exempelvis läsa om hur webbportalen Родной город i Jaroslavl förra sommaren försökte motbevisa Pusjkins påstående (”Bland kvinnor tre par slanka lemmar// man knappt i Ryssland finna kan”) genom att kröna ”Fröken längst ben” (”Мисс Самые длинные ноги”) på den lokala stranden. Vinnarens 108 centimeter syftade inte på fötterna. Det är lätt att hitta fler exempel – vilket naturligtvis också visar på vilken stark ställning ”Jevgenij Onegin” har som litterär klassiker.

Jag skrev dock från början en lite mer traditionell, helt fotinriktad version:

Bland kvinnor tre par slanka fötter
står knappt att finna i vårt land.
Jag glömmer ej mitt hjärtas brand
inför två fötter… Sorgsen, trötter
jag minns dem ännu – som jag drömt,
ack, hur de eggar hjärtat ömt.

Vilkas svartsjuka viskningar är det egentligen som violinerna stör ut? Pusjkins ”жен” (genitiv plural av ”жена”) kan tolkas antingen som hustrur (vilket är standardbetydelsen i ryskan) eller som kvinnor i allmänhet (vilket på ryska är en lite mer arkaisk poetisk betydelse, medan ”жена” på de sydslaviska språken utgör standardord för såväl ”kvinna” som ”hustru”).

Själv har jag som synes valt en agnostisk hållning i frågan, en lösning som jag delar med Deutsch: ”While wildly all the fiddles sing // To drown the jealous whispering”.

Hustrulinjen har dock sina företrädare. Falen väljer den med ”While muffled by the violin // The wives their jealous gossip spin”, liksom Johnston med ”while roar of violins contrives // to drown the hiss of modish wives” och Arndt med ”And fiddle music skirls and drowns // Sharp gibes of wives in modish gowns”.

På den andra sidan hittar vi Nabokovs (orimmade men semantiskt anspråksfulla) ”and by the roar of violins is drowned // the jealous whispering of fashionable women”, Hofstadters ”The fiddles’ scritch-scratch soon subverts // The fickle chit-chat of the flirts”, Rytters ”Sjalue motedamers slarv // i felestormen uhøyrt kvarv” samt Jensens ”Men öfver stråkmusikens gnäll // hörs kvinnotungan, flink och gäll” (notera att Jensen kastar om vem som överröstar vem).

I konsekvensens namn blir betydelsen av verserna något annorlunda beroende på vilken linje man väljer. Om det rör sig om hustrur så är det en berättigad svartsjuka som beskrivs – om det rör sig om kvinnor allmänhet så är det snarare den dåliga förlorarens svartsjuka det handlar om. I det sistnämnda fallet är troligen ”avundsjuka” ett bättre svenskt ord än ”svartsjuka”, även om jag inte är säker på att alla delar den språkliga intuitionen.

Översättningen av ”стремглав” med ”hals över huvud” (finns i Birgegårds lexikon) bevarar ryskans referens till ordet ”huvud”. Nabokov – alltid på jakt efter en ordagrann översättning – skriver ”headlong”.

Ordet ”чудак” översätts i Birgegårds lexikon med ”kuf, särling” och i Davidssons även med ”original, underlig kurre”. A P Jevgenjevojs Словарь синонимов русского языка (2001) ger bland annat synonymen ”сумасброд”, som är bekant från strof I:24, där ordet används om Rousseau.

Det här är en väldigt intressant strof, eftersom den sätter fokus på den svårighet (eller omöjlighet?) som det innebär att fullt ut översätta en självrefererande text. Pusjkins original säger att orden панталоны, фрак, och жилет inte finns på ryska. Detta påstående är naturligtvis lättöversatt. (Dock kan dess sanningshalt ifrågasättas: pantalon, frac och gilet är förvisso franska ord, men i alla fall жилет och фрак få nog anses ha lånats in i ryskan.) Pusjkins text säger emellertid något mer: Den säger att orden панталоны, фрак, och жилет inte finns på ryska, det språk som den här dikten är skriven på.

Här måste man som översättare träffa ett val. Antingen (i) så gör man en översättning som bevarar påståendet att orden панталоны, фрак, och жилет inte finns på ryska, eller (ii) så gör man en översättning som bevarar påståendet att orden inte finns på det språk som dikten är skriven på.

Många översättare håller här god min i elakt spel. Vi (jag också) låtsas att texten fortfarande är skriven på ryska: ”But pantaloons, gilet and frock— These words are hardly Russian stock” (Falen), ”but pantaloons, waistcoat, and frock, these words are not of Russian stock” (Johnston), ”But pantaloons, gilet, and frack— with such words Russian has no truck” (Arndt), ”Because there are no words in Russian // For trousers, dress-coat, and for vest” (Deutsch, raderna 6-7).

Andra är bedrägligt vaga: ”Still, pantalons, frac and gilet // Are foreign loan-words, sad to say” (Hofstadter), ”For pantalons, gilet og frac // vi vantar ord. Nei, mange takk!” (Rytter), ”och »redingote» och »pantalon» // knappt finnas i vårt språk en gång” (Jensen). Hofstadter, Rytter och Jensen säger inte rakt ut att de aktuella orden inte finns på engelska, norska och svenska – men de antyder det: en läsare som inte vet att deras texter är översättningar skulle kunna tolka det så. Jensen kanske går allra längst eftersom han stoppar in ett substantiv – ”redingote” – som låter extra främmande i svenskan.

De franska översättningarna får naturligtvis något av en särställning. Här är det givetvis omöjligt att som Hofstadter, Rytter och Jensen låtsas att påståendet om icke-befintlighet gäller på det aktuella språket. Legras väljer sålunda den mest traditionella översättningsvarianten: ”Mais « gilet », « frac » ou « pantalons » // Le russe ignore tous ces noms”. Markowicz väljer däremot en mer offensiv version: ”Or, pantalon, frac et gilet, // Ces mots, ils sentent le français”. Istället för att förneka kopplingen till ryskan framhäver han kopplingen till franskan.

Den teoretiskt mest tillspetsade utmaningen står översättaren till interlingua inför. Interlingua är ett konstgjort språk med den intressanta egenskapen att om ett ord förekommer i tre av de fyra källspråksenheterna (i) engelska, (ii) franska, (iii) italienska och (iv) spanska med portugisiska, så är det per definition ett interlingua-ord. Detta kriterium uppfylls av ”gilet” (engelska), ”gilet” (franska) och ”chaleco” (spanska). Här går det alltså, per definition, inte att förneka existensen av ordet på det språk texten är skriven.

Jag har inte hittat någon översättning som fullt ut lever sig in i att vara en originaltext och bevarar påståendet att orden inte finns på det språk som dikten är skriven på. En svensk version är denna (notera hur jag modifierat raderna åtta, tretton och fjorton):

Med kläder enligt sista skriken
intresset ert jag kunde väckt
och se’n för vetenskapspubliken
beskrivit här hans klädedräkt.
Det vore tvivelsutan dristigt,
men för min diktning mindre listigt:
Ty pantalonger, frack och väst
är ord som ej i svenskan fäst.
Dock ser jag nu, jag kom till korta
ty dikten redan som den är
är rik på lånord här och där
och vore bättre med dem borta,
trots att jag läst och lånat från
en ordbok av de Aderton.

Order ”франт” översätts i Birgegårds rysk-svenska lexikon med ”[kläd]snobb”. Большой толковый словарь русского языка ger i princip samma betydelse, men upplyser också om att ordet har polskt ursprung. Jensen översätter det med ”sprätt”, medan Rytter (norska) skriver ”snobbet”. I O. L. Dolgopolovas rysk-franska lexikon (1960) översätts ”франт” med ”élégant; petit-maître”, vilket har inspirerat min översättning. En konsekvens är att den frankofile läsaren kan rimma raderna sju och åtta med franskt uttal ”pédant – élégant”.

Den kritiske Jensen-läsaren noterar för övrigt i denna strof att han än en gång utan uppenbar orsak tar sig en numeriskt frihet:

Vid spegeln minst i timmar tvenne
han vred och vände sin figur
och gick ur denna procedur
som – Venus Anadyomene

Pusjkins tre timmar har alltså här blivit två, trots att ”trenne” rimligen skulle ha rimmat lika bra. Hur sjutton valde han den här varianten?

Kärt barn har många namn: Bysans, Konstantinopel, Östrom, Istanbul, Miklagård. Så ock på ryska, där ännu en sydslavism kan anas i Pusjkins bruk av namnet ”Цареград”. Ryska Wikipedia konstaterar att namnet lever kvar hos sydslaverna, och mycket riktigt: Jämförande ordbok från serbiska, kroatiska och bosniska till svenska (Dahl & Gustafsson, 2001) bekräftar bruket av ”Carigrad” (skrivet med latinska bokstäver), dock med en notering om att termen är historisk.

Som framgår har jag valt att göra en ordlek med det svenska idiomatiska uttrycket ”som sjutton” i min översättning av Pusjkins ironiska ”artonåriga filosof”. Döm om min förvåning när jag upptäckte att Jensen valt att avsluta sin strof med följande två rader:

allt sådant pryder fint och nätt
en nittonårings toalett.

Att jag själv tagit mig friheter inom intervallet ±1 år har en idiomatisk förklaring, men varför i all världen har Jensen valt bort det självklara alternativet ”en artonårings toalett” i sin översättning?

Min tes är att det alternativ som Jensen valde bort i själva verket hade en stavelse för mycket för att passa i metern: ”en adertonårings toalett”. Vid tiden för Jensens arbete (1889) var ”aderton” fortfarande den allenarådande formen i skrift. I Svenska akademins ordbok från 1899 förekommer ”arton” bara som en vardaglig form. På 1910-talet (alltså ett par decennier efter Jensens översättning) ska ”arton” ofta ha förekommit i samtal, men det dröjer ända till elfte upplagan av Svenska akademins ordlista (1986) innan ”arton” blir huvudform, allt enligt Mikael Reuter på finska Forskningscentralen för de inhemska språken.

Den stokastiskt orienterade läsaren kan dock notera att medelvärdet av min och Jensens översättningar är originalet troget.

Noteras kan också att Pusjkin använder ordet ”осьмнадцать” snarare än ryskans standardord ”восемнадцать” för arton. Versionen utan inledande konsonant kallas i Kuznetsovs Большой толковый словарь русского языка helt enkelt föråldrad, men man kan ana en likhet med de sydslaviska språken, och därmed gissningsvis specifikt med kyrkslaviskan.

Den här strofen har, utöver den vanliga strukturen, dessutom den ytterligare regelbundenheten att raderna ett, tre, fem, sju och nio alla börjar med ”ещё”. I min översättning blir detta ett enkelt, enstavigt, obetonat ”än” – ett slags upptakt till vad som komma skall. Annars är det vanligare att liksom i originalet använda en tvåstavig översättning: Arndt har ”while yet”, Hofstadter skriver ”meanwhile” och tillåter sig dessutom att slänga in det även på rad elva, Falen liknar mig med sitt enkla ”while” på första raden, men inleder sedan de övriga fyra raderna med ”and while”. Johnston använder ett enstavigt ”still”, men bryter mönstret en aning genom att placera det mitt på femte raden och därtill låta det inleda den sjätte.

Betslets ”tråk och tvång” är ånyo en referens till den svenska versionen av studentsången O, gamla klang- och jubeltid, liksom i strof I:8. Så går det när man fostrats i ett studentförbund. Originalets ”наскуча упряжью” (ung. ”uttråkad av seldon”) fångas dock i mitt tycke förvånansvärt väl av ”tråk och tvång”.