Jevgenij Onegin

Order ”франт” översätts i Birgegårds rysk-svenska lexikon med ”[kläd]snobb”. Большой толковый словарь русского языка ger i princip samma betydelse, men upplyser också om att ordet har polskt ursprung. Jensen översätter det med ”sprätt”, medan Rytter (norska) skriver ”snobbet”. I O. L. Dolgopolovas rysk-franska lexikon (1960) översätts ”франт” med ”élégant; petit-maître”, vilket har inspirerat min översättning. En konsekvens är att den frankofile läsaren kan rimma raderna sju och åtta med franskt uttal ”pédant – élégant”.

Den kritiske Jensen-läsaren noterar för övrigt i denna strof att han än en gång utan uppenbar orsak tar sig en numeriskt frihet:

Vid spegeln minst i timmar tvenne
han vred och vände sin figur
och gick ur denna procedur
som – Venus Anadyomene

Pusjkins tre timmar har alltså här blivit två, trots att ”trenne” rimligen skulle ha rimmat lika bra. Hur sjutton valde han den här varianten?

Kärt barn har många namn: Bysans, Konstantinopel, Östrom, Istanbul, Miklagård. Så ock på ryska, där ännu en sydslavism kan anas i Pusjkins bruk av namnet ”Цареград”. Ryska Wikipedia konstaterar att namnet lever kvar hos sydslaverna, och mycket riktigt: Jämförande ordbok från serbiska, kroatiska och bosniska till svenska (Dahl & Gustafsson, 2001) bekräftar bruket av ”Carigrad” (skrivet med latinska bokstäver), dock med en notering om att termen är historisk.

Som framgår har jag valt att göra en ordlek med det svenska idiomatiska uttrycket ”som sjutton” i min översättning av Pusjkins ironiska ”artonåriga filosof”. Döm om min förvåning när jag upptäckte att Jensen valt att avsluta sin strof med följande två rader:

allt sådant pryder fint och nätt
en nittonårings toalett.

Att jag själv tagit mig friheter inom intervallet ±1 år har en idiomatisk förklaring, men varför i all världen har Jensen valt bort det självklara alternativet ”en artonårings toalett” i sin översättning?

Min tes är att det alternativ som Jensen valde bort i själva verket hade en stavelse för mycket för att passa i metern: ”en adertonårings toalett”. Vid tiden för Jensens arbete (1889) var ”aderton” fortfarande den allenarådande formen i skrift. I Svenska akademins ordbok från 1899 förekommer ”arton” bara som en vardaglig form. På 1910-talet (alltså ett par decennier efter Jensens översättning) ska ”arton” ofta ha förekommit i samtal, men det dröjer ända till elfte upplagan av Svenska akademins ordlista (1986) innan ”arton” blir huvudform, allt enligt Mikael Reuter på finska Forskningscentralen för de inhemska språken.

Den stokastiskt orienterade läsaren kan dock notera att medelvärdet av min och Jensens översättningar är originalet troget.

Noteras kan också att Pusjkin använder ordet ”осьмнадцать” snarare än ryskans standardord ”восемнадцать” för arton. Versionen utan inledande konsonant kallas i Kuznetsovs Большой толковый словарь русского языка helt enkelt föråldrad, men man kan ana en likhet med de sydslaviska språken, och därmed gissningsvis specifikt med kyrkslaviskan.

Den här strofen har, utöver den vanliga strukturen, dessutom den ytterligare regelbundenheten att raderna ett, tre, fem, sju och nio alla börjar med ”ещё”. I min översättning blir detta ett enkelt, enstavigt, obetonat ”än” – ett slags upptakt till vad som komma skall. Annars är det vanligare att liksom i originalet använda en tvåstavig översättning: Arndt har ”while yet”, Hofstadter skriver ”meanwhile” och tillåter sig dessutom att slänga in det även på rad elva, Falen liknar mig med sitt enkla ”while” på första raden, men inleder sedan de övriga fyra raderna med ”and while”. Johnston använder ett enstavigt ”still”, men bryter mönstret en aning genom att placera det mitt på femte raden och därtill låta det inleda den sjätte.

Betslets ”tråk och tvång” är ånyo en referens till den svenska versionen av studentsången O, gamla klang- och jubeltid, liksom i strof I:8. Så går det när man fostrats i ett studentförbund. Originalets ”наскуча упряжью” (ung. ”uttråkad av seldon”) fångas dock i mitt tycke förvånansvärt väl av ”tråk och tvång”.

Charles Louis Didelot, bekant från strof I:18, föddes faktiskt i Stockholm 1767 och var dansare vid Kungliga Operan innan han lämnade Sverige för en internationell karriär i Frankrike, England och Ryssland.

Det ryska ordet раёк (tredje raden i lokativ: в райке) finns vare sig i Birgegårds eller Davidssons rysk-svenska lexika. I Kuznetsovs Большой толковый словарь русского языка kan man emellertid utläsa tre betydelser: (i) lådteater, (ii) rimmad satirisk vers, samt (iii) teaterplatser längst bak, längst upp. Intressant nog har ordet lånats in på engelska – rayok – främst i den första betydelsen och till svenska – rajok – främst i den andra. Etymologiskt är раёк helt enkelt en diminutivform av ordet рай, paradis, vilket också visar sig vara den franska benämningen på de teaterplatser som Pusjkin åsyftar. Och allt detta kokar ner till översättningen ”högst upp” i strofen ovan.

Jevdokija Iljinitjna Istomina var en balettdansös som debuterade på Marinskijbaletten i St Petersburg 1815.

Aiolos är den vindarnas härskare som skänker Odysseus en säck med infångade vindar som ska hjälpa honom att segla hem till Ithaka. Dessvärre klantar besättningen bort gåvan.

Terpsichore, en av de nio muserna, ska enligt uppgift betonas Terpsíchore på svenska. Den grekiska originalbetoningen är emellertid Terpsichóre, vilket bevaras i ryskans Терпсихо́ра. Jag har valt att följa denna betoning i strofen ovan. Även Alfred Jensen (svenska) och Olav Rytter (norska) har valt den betoningsvarianten i sina översättningar.

Översättningen av ”чуждый свет” med ”spektakelvärld” är en blinkning åt ryskans vanliga ord för teaterföreställning, ”спектакль”.

Uppdatering: Första raden fångar nu bättre den vokativ-känsla som originalet förmedlar. ”Ett magiskt land!” är lite för prosaiskt.

Fedra, liksom Kleopatra, är troligen mer känd för den svenska publiken än Moina, den kvinnliga huvudrollsinnehavaren i Vladislav Ozerovs tragedi Fingal från 1805.

Den transitiva användningen av verbet ”susa” (X susar Y) är i svenskan kanske främst bekant från militärhögskolan Karlbergs traditionella vinterbal. Ljudmässigt är susandet inte helt olikt det ”hyssja” som ryskans ”обшикать” betyder, men jag erkänner att valören i översättningen egentligen är ganska annorlunda. Обшикать är för övrigt en bra illustration av Jevgenij Onegins betydelse för det ryska språket: när man slår upp det i Большой толковый словарь русского языка (S A Kuznetsov, 1998) så står det att обшикать i talspråk är detsamma som ошикать, varefter strofen ovan citeras som exempel.

Originalets placering av Kleopatra och Fedra på samma rad bjuder viss svårighet, eftersom det inte lämnar så många stavelser kvar att passa in i metern och betydelsen. Jag är inte ensam om att ha löst det genom att i översättningen placera dem på olika rader: Johnston och Falen (engelska) liksom Rytter (norska) gör likaledes. Däremot lyckas Arndt och Hofstadter (engelska) liksom Markowicz och Legras (franska) samt Nekrasov (esperanto) alla med att få in dem på samma rad. Deutsch (engelska) utelämnar Kleopatra, medan Jensen (svenska) utan att darra på manschetten helt sonika ersätter Kleopatra och Moina med Medea och Dido (Fedra får dock vara kvar).

Rimmen ”kotlett – balett” och ”aktris – kulisskurtis” är naturligtvis nära modellerade på sina ryska förlagor. Medan det första är ganska slätstruket (Rytter rimmar på samma sätt ”kotelett – ballett”) är det andra i mitt eget tycke lite mer innovativt.