Jevgenij Onegin

I översättningen av rad sju har jag lätt modifierat det svenska idiomatiska uttrycket ”lögn och förbannad dikt” för att matcha Pusjkins ”обман” och ”бред”. Det sistnämnda ordet har ett kontinuum av betydelser från feberyrsel till mer allmän förvirring och snurrigheter.

På rad åtta upprepar Pusjkin order ”том” två gånger. Formellt sett är det inget annat än ”тот” (ett demonstrativt pronomen: ”den där”) böjt i lokativ, men denna form, ”том”, är också ett substantiv som betyder ”(bok-)band” (jämför engelskans ”tome”). Huruvida detta är en medveten ordlek vet jag inte, inte heller exakt hur det klingar för en rysk modersmålstalare, men hursomhelst har jag bevarat denna aspekt genom att använda ordet ”bokband” på rad nio.

Taft är, för den som likt mig inte visste det, ett frasande och glansigt tyg.

I Pusjkins original är det egentligen droskorna som rullar (även om just det verbet saknas) längs Petersburgs gator, men att istället låta kvinnorna rulla hatt längs Nevas gator tycker jag fångar andan i originalet ganska väl.

Sturm und Drang förekommer inte i originalet, men dess förfall speglar ”отступник бурных наслаждений” – ”de stormiga nöjenas avfälling” på ett sätt som bevarar storm-referensen.

Jean-Baptiste Say och Jeremy Bentham är välkända liberala intellektuella, verksamma under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.

Det bör nämnas att Pusjkin i en not utger denna strof för att vara ironisk, och i själva verket en hyllning till de ryska kvinnorna som ”förenar upplysning med älskvärdhet och strikt, ren sedesamhet med den österländska tjusning vilken så fängslade Mme de Staël”. Liksom Hofstadter tycker jag att noten klingar mer ironiskt än själva strofen.

Germaine de Staël var ytterligare en liberal intellektuell, känd bland annat för sina litterära salonger.

Idén att översätta ”хандра” med ”kondri” har jag lånat av Nabokov, som skriver ”chondria” på engelska.

Childe Harold syftar på lord Byrons verk Childe Harold’s Pilgrimage, vars huvudperson är en ung man med livsleda.

Boston är ett kortspel.

Ian Flemming-entusiasten kan möjligen finna de två sista raderna fyndiga.

Översättningen av originalets ”Beef-stеаks” med svenskans ”biffstek” är rättfram och enkel, men lämnar ändå något övrigt att önska. Det engelska lånordet, skrivet med latinska bokstäver, ger ett väsentligt mer främmande intryck i den ryska texten än min översättning lyckas förmedla.

En rolig lösning som bevarar det främmande alfabetet är att istället kasta in en rysk maträtt, skriven med kyrilliska bokstäver:

ty han har inte alltid håg
till борщ och till Strasbourgpirog

Förutom att vara mindre bokstavstrogen lider denna variant dock också av asymmetrin i att bildade ryssar förväntas kunna läsa det latinska alfabetet, medan bildade svenskar inte på samma sätt förväntas kunna läsa det kyrilliska.

Än en gång fascineras jag över hur accenterna i svenskan bestämmer vad som rimmar och inte rimmar. Betrakta rimmet på raderna fem och sex: ”middagstimman” – ”morgondimman”. De rimmar, liksom ”timman” – ”dimman” utan förled, men det är inte samma rim! Sammansättningarna påverkar accenten: ”middagstimman” rimmar inte med ”dimman”, och ”morgondimman” rimmar inte med ”timman”. Den accentförändring som sker vid skapandet av ett sammansatt ord ändrar normalt sett inte på något betydelsebärande morfem, men det händer att en betydelseskillnad förstörs i sammansättningen. Vi hör alla skillnad på ”tomten” (jordplätten) och ”tomten” (den skäggprydde) – men huruvida ”trädgårdstomten” syftar en prunkande jordplätt eller på en porslinsfigur däri kan vi inte höra.

Rad åtta påminner för övrigt om titeln på det klassiska Star Trek-avsnittet Tomorrow is yesterday (1967), som öppnade tidsresandets Pandora-ask. Ingen av de engelskspråkiga översättarna tycks dock ha valt exakt den formuleringen (vilket förvisso vore svårt, givet den jambiska tetrametern), även om Johnston är ganska nära med ”tomorrow just like yesterday”.

Uppdatering 2011-02-27: Jag har av en bekant uppmärksammats på likheterna mellan rad åtta i denna strof och den gammaltestamentliga texten i Pred 1:9:

Vad som har varit kommer att vara,
vad som har skett skall ske igen.
Det finns ingenting nytt under solen.

På ryska:

Что было, то и будет;
и что делалось, то и будет делаться,
и нет ничего нового под солнцем.

Intet nytt under solen, alltså.

Ochta är en historisk stadsdel i St Petersburg, belägen på Nevas högra strand.

Den биржа mot vilken kusken segar är inte, som i modern ryska, en börs för aktiehandel. Kuznetsovs Большой толковый словарь русского языка ger besked: en биржа var ”i Ryssland före 1917 en parkerings- eller hållplats (стоянка) för kuskar”.

Vad är ett Kämpferfenster? Det är den tyska benämningen på det som på engelska kallas transom, men som på franska och ryska kallas vasistas respektive васисдас – små fönster som antingen sitter ovanför eller i dörrar, eller inuti andra fönster. Etymologiskt är detta ord synbarligen förknippat med den tyska frågefrasen ”Was ist das?” – ”Vad är det?” – även om orsaken till detta är oklar.

En översättning av de tre sista raderna bör alltså helst (i) bevara betydelsen av ett litet fönster som öppnas, (ii) klinga lika tyskt som васисдас gör på ryska och (iii) bevara frågan ”Was ist das?”.

Uppdatering: Ochta-flickan med sitt ämbar förevigades 2003 i form av en bronsstaty i St Petersburg. Av beskrivningen framgår även att det är mjölk till försäljning som hon bär på, vilket återspeglas i bland andra Jensens och Johanssons översättningar.

Uppdatering 2011-02-27: Jag har gjorts uppmärksam på en förklaring av ordet ”васисдас” som möjligen är den gängse inom det ryska utbildningsväsendet. I korthet går den ut på att ordet mycket specifikt betecknar försäljningsluckor på bageributiker genom vilka man sålde bröd utan att behöva öppna någon dörr. Tyska bagare, vilka ska ha utgjort en majoritet i yrket, ställde frågan ”Was ist das?” genom luckan, vilket gav den dess namn. (Tack till Alex.)

Kring detta mycket internationella ord har också andra förklaringar florerat. På franska sägs stundom att vasistas inte bara är ett fönster i bra höjd att se ut på gatan med. Dessutom ska det, för att ännu bättre kunna stilla nyfikenheten kring vad som händer ute på gatan (Was ist das?), vara försett med en så kallad skvallerspegel, det vill säga en dubbelspegel med 45 graders vinkel på vardera glaset så man kan se både till höger och till vänster längs gatan utanför. (Tack till Peter.)

Pusjkin rimmar på första och tredje raden orden ”время” (tid) och ”стремя” (stigbygel). Rimmet är inte precis någon överraskning för den som tragglat med rysk grammatik. Dessa neutrala substantiv delar ett speciellt böjningsmönster, och den flitige studenten kan lätt räkna upp fler tänkbara rim ur samma kategori: ”бремя” (börda), ”темя” (hjässa), ”семя” (frö) och ”племя” (folkstam).

Raderna fem till åtta har – utöver den vanliga strukturen – den egenheten att ordet ”опять” (på nytt, ånyo) upprepas fyra gånger. Bland översättningarna är det inte självklart att detta bevaras. Falen, Hofstadter och Johnston gör det (samtliga medelst fyra ”once more”) medan till exempel Markowicz bara har tre ”de nouveau”. Jag är nöjd med att sälla mig till kvartettskaran med mina fyra ”på nytt”.

Värt att notera är också att Jensen och jag har valt samma rim (”tal” – ”hal”) på de två avslutande raderna:

att falskhet bor i blick och tal
som foten smidig är och hal.

Armida, prinsessa av Damaskus, är titelrollen i Rossini-operan med samma namn.

Det ska medges att sjätte radens ”kickar” i betydelsen ”stimuli, lyckoupplevelser” är ett något anakronistiskt ord givet originalets 1800-talsursprung. Å andra sidan är denna variant nästan oundvikligt rolig att använda eftersom ”spark”-betydelsen skapar en oväntad konkret koppling till fot-/bentemat. En nästan lika rolig variant av raderna fem och sex, som undviker kickarna men istället leker med spänningen mellan hand och fot, är:

Den förutskickar när den granskas
att med din åtrå skickligt handskas

Diana och Flora är som bekant jaktens respektive vårens och blommornas gudinnor i romersk mytologi.