Jevgenij Onegin

Ochta är en historisk stadsdel i St Petersburg, belägen på Nevas högra strand.

Den биржа mot vilken kusken segar är inte, som i modern ryska, en börs för aktiehandel. Kuznetsovs Большой толковый словарь русского языка ger besked: en биржа var ”i Ryssland före 1917 en parkerings- eller hållplats (стоянка) för kuskar”.

Vad är ett Kämpferfenster? Det är den tyska benämningen på det som på engelska kallas transom, men som på franska och ryska kallas vasistas respektive васисдас – små fönster som antingen sitter ovanför eller i dörrar, eller inuti andra fönster. Etymologiskt är detta ord synbarligen förknippat med den tyska frågefrasen ”Was ist das?” – ”Vad är det?” – även om orsaken till detta är oklar.

En översättning av de tre sista raderna bör alltså helst (i) bevara betydelsen av ett litet fönster som öppnas, (ii) klinga lika tyskt som васисдас gör på ryska och (iii) bevara frågan ”Was ist das?”.

Uppdatering: Ochta-flickan med sitt ämbar förevigades 2003 i form av en bronsstaty i St Petersburg. Av beskrivningen framgår även att det är mjölk till försäljning som hon bär på, vilket återspeglas i bland andra Jensens och Johanssons översättningar.

Uppdatering 2011-02-27: Jag har gjorts uppmärksam på en förklaring av ordet ”васисдас” som möjligen är den gängse inom det ryska utbildningsväsendet. I korthet går den ut på att ordet mycket specifikt betecknar försäljningsluckor på bageributiker genom vilka man sålde bröd utan att behöva öppna någon dörr. Tyska bagare, vilka ska ha utgjort en majoritet i yrket, ställde frågan ”Was ist das?” genom luckan, vilket gav den dess namn. (Tack till Alex.)

Kring detta mycket internationella ord har också andra förklaringar florerat. På franska sägs stundom att vasistas inte bara är ett fönster i bra höjd att se ut på gatan med. Dessutom ska det, för att ännu bättre kunna stilla nyfikenheten kring vad som händer ute på gatan (Was ist das?), vara försett med en så kallad skvallerspegel, det vill säga en dubbelspegel med 45 graders vinkel på vardera glaset så man kan se både till höger och till vänster längs gatan utanför. (Tack till Peter.)

Pusjkin rimmar på första och tredje raden orden ”время” (tid) och ”стремя” (stigbygel). Rimmet är inte precis någon överraskning för den som tragglat med rysk grammatik. Dessa neutrala substantiv delar ett speciellt böjningsmönster, och den flitige studenten kan lätt räkna upp fler tänkbara rim ur samma kategori: ”бремя” (börda), ”темя” (hjässa), ”семя” (frö) och ”племя” (folkstam).

Raderna fem till åtta har – utöver den vanliga strukturen – den egenheten att ordet ”опять” (på nytt, ånyo) upprepas fyra gånger. Bland översättningarna är det inte självklart att detta bevaras. Falen, Hofstadter och Johnston gör det (samtliga medelst fyra ”once more”) medan till exempel Markowicz bara har tre ”de nouveau”. Jag är nöjd med att sälla mig till kvartettskaran med mina fyra ”på nytt”.

Värt att notera är också att Jensen och jag har valt samma rim (”tal” – ”hal”) på de två avslutande raderna:

att falskhet bor i blick och tal
som foten smidig är och hal.

Armida, prinsessa av Damaskus, är titelrollen i Rossini-operan med samma namn.

Det ska medges att sjätte radens ”kickar” i betydelsen ”stimuli, lyckoupplevelser” är ett något anakronistiskt ord givet originalets 1800-talsursprung. Å andra sidan är denna variant nästan oundvikligt rolig att använda eftersom ”spark”-betydelsen skapar en oväntad konkret koppling till fot-/bentemat. En nästan lika rolig variant av raderna fem och sex, som undviker kickarna men istället leker med spänningen mellan hand och fot, är:

Den förutskickar när den granskas
att med din åtrå skickligt handskas

Diana och Flora är som bekant jaktens respektive vårens och blommornas gudinnor i romersk mytologi.

Den här strofen inleder det berömda avsnitt där Pusjkin besjunger kvinnans – ja, vad? Ordet ”нога” och dess diminutivform ”ножка” kan betyda såväl ”fot” som ”ben”. De flesta översättare har valt den förstnämnda tolkningen: Nabokov, Falen, Johnston, Arndt och Deutsch skriver om ”feet”, Legras om ”pieds”, Markowicz ekar ryskan genom att alternera mellan ”pieds” och ”petons”, Jensen talar om ”fötter” och Rytter om ”føter”.

Hofstadter är undantaget, som med ”limbs” och ”legs” omfamnar fler av ryskans betydelser. Jag har, som synes, valt en liknande väg. En bidragande orsak till detta i översättningssammanhang icke-traditionella val är att när Pusjkin idag citeras av ryssar så sker det ofta med syftning på hela ben och inte bara på fötter. Den som inte räds lite rysk objektifiering av kvinnokroppen kan exempelvis läsa om hur webbportalen Родной город i Jaroslavl förra sommaren försökte motbevisa Pusjkins påstående (”Bland kvinnor tre par slanka lemmar// man knappt i Ryssland finna kan”) genom att kröna ”Fröken längst ben” (”Мисс Самые длинные ноги”) på den lokala stranden. Vinnarens 108 centimeter syftade inte på fötterna. Det är lätt att hitta fler exempel – vilket naturligtvis också visar på vilken stark ställning ”Jevgenij Onegin” har som litterär klassiker.

Jag skrev dock från början en lite mer traditionell, helt fotinriktad version:

Bland kvinnor tre par slanka fötter
står knappt att finna i vårt land.
Jag glömmer ej mitt hjärtas brand
inför två fötter… Sorgsen, trötter
jag minns dem ännu – som jag drömt,
ack, hur de eggar hjärtat ömt.

Vilkas svartsjuka viskningar är det egentligen som violinerna stör ut? Pusjkins ”жен” (genitiv plural av ”жена”) kan tolkas antingen som hustrur (vilket är standardbetydelsen i ryskan) eller som kvinnor i allmänhet (vilket på ryska är en lite mer arkaisk poetisk betydelse, medan ”жена” på de sydslaviska språken utgör standardord för såväl ”kvinna” som ”hustru”).

Själv har jag som synes valt en agnostisk hållning i frågan, en lösning som jag delar med Deutsch: ”While wildly all the fiddles sing // To drown the jealous whispering”.

Hustrulinjen har dock sina företrädare. Falen väljer den med ”While muffled by the violin // The wives their jealous gossip spin”, liksom Johnston med ”while roar of violins contrives // to drown the hiss of modish wives” och Arndt med ”And fiddle music skirls and drowns // Sharp gibes of wives in modish gowns”.

På den andra sidan hittar vi Nabokovs (orimmade men semantiskt anspråksfulla) ”and by the roar of violins is drowned // the jealous whispering of fashionable women”, Hofstadters ”The fiddles’ scritch-scratch soon subverts // The fickle chit-chat of the flirts”, Rytters ”Sjalue motedamers slarv // i felestormen uhøyrt kvarv” samt Jensens ”Men öfver stråkmusikens gnäll // hörs kvinnotungan, flink och gäll” (notera att Jensen kastar om vem som överröstar vem).

I konsekvensens namn blir betydelsen av verserna något annorlunda beroende på vilken linje man väljer. Om det rör sig om hustrur så är det en berättigad svartsjuka som beskrivs – om det rör sig om kvinnor allmänhet så är det snarare den dåliga förlorarens svartsjuka det handlar om. I det sistnämnda fallet är troligen ”avundsjuka” ett bättre svenskt ord än ”svartsjuka”, även om jag inte är säker på att alla delar den språkliga intuitionen.

Översättningen av ”стремглав” med ”hals över huvud” (finns i Birgegårds lexikon) bevarar ryskans referens till ordet ”huvud”. Nabokov – alltid på jakt efter en ordagrann översättning – skriver ”headlong”.

Ordet ”чудак” översätts i Birgegårds lexikon med ”kuf, särling” och i Davidssons även med ”original, underlig kurre”. A P Jevgenjevojs Словарь синонимов русского языка (2001) ger bland annat synonymen ”сумасброд”, som är bekant från strof I:24, där ordet används om Rousseau.

Det här är en väldigt intressant strof, eftersom den sätter fokus på den svårighet (eller omöjlighet?) som det innebär att fullt ut översätta en självrefererande text. Pusjkins original säger att orden панталоны, фрак, och жилет inte finns på ryska. Detta påstående är naturligtvis lättöversatt. (Dock kan dess sanningshalt ifrågasättas: pantalon, frac och gilet är förvisso franska ord, men i alla fall жилет och фрак få nog anses ha lånats in i ryskan.) Pusjkins text säger emellertid något mer: Den säger att orden панталоны, фрак, och жилет inte finns på ryska, det språk som den här dikten är skriven på.

Här måste man som översättare träffa ett val. Antingen (i) så gör man en översättning som bevarar påståendet att orden панталоны, фрак, och жилет inte finns på ryska, eller (ii) så gör man en översättning som bevarar påståendet att orden inte finns på det språk som dikten är skriven på.

Många översättare håller här god min i elakt spel. Vi (jag också) låtsas att texten fortfarande är skriven på ryska: ”But pantaloons, gilet and frock— These words are hardly Russian stock” (Falen), ”but pantaloons, waistcoat, and frock, these words are not of Russian stock” (Johnston), ”But pantaloons, gilet, and frack— with such words Russian has no truck” (Arndt), ”Because there are no words in Russian // For trousers, dress-coat, and for vest” (Deutsch, raderna 6-7).

Andra är bedrägligt vaga: ”Still, pantalons, frac and gilet // Are foreign loan-words, sad to say” (Hofstadter), ”For pantalons, gilet og frac // vi vantar ord. Nei, mange takk!” (Rytter), ”och »redingote» och »pantalon» // knappt finnas i vårt språk en gång” (Jensen). Hofstadter, Rytter och Jensen säger inte rakt ut att de aktuella orden inte finns på engelska, norska och svenska – men de antyder det: en läsare som inte vet att deras texter är översättningar skulle kunna tolka det så. Jensen kanske går allra längst eftersom han stoppar in ett substantiv – ”redingote” – som låter extra främmande i svenskan.

De franska översättningarna får naturligtvis något av en särställning. Här är det givetvis omöjligt att som Hofstadter, Rytter och Jensen låtsas att påståendet om icke-befintlighet gäller på det aktuella språket. Legras väljer sålunda den mest traditionella översättningsvarianten: ”Mais « gilet », « frac » ou « pantalons » // Le russe ignore tous ces noms”. Markowicz väljer däremot en mer offensiv version: ”Or, pantalon, frac et gilet, // Ces mots, ils sentent le français”. Istället för att förneka kopplingen till ryskan framhäver han kopplingen till franskan.

Den teoretiskt mest tillspetsade utmaningen står översättaren till interlingua inför. Interlingua är ett konstgjort språk med den intressanta egenskapen att om ett ord förekommer i tre av de fyra källspråksenheterna (i) engelska, (ii) franska, (iii) italienska och (iv) spanska med portugisiska, så är det per definition ett interlingua-ord. Detta kriterium uppfylls av ”gilet” (engelska), ”gilet” (franska) och ”chaleco” (spanska). Här går det alltså, per definition, inte att förneka existensen av ordet på det språk texten är skriven.

Jag har inte hittat någon översättning som fullt ut lever sig in i att vara en originaltext och bevarar påståendet att orden inte finns på det språk som dikten är skriven på. En svensk version är denna (notera hur jag modifierat raderna åtta, tretton och fjorton):

Med kläder enligt sista skriken
intresset ert jag kunde väckt
och se’n för vetenskapspubliken
beskrivit här hans klädedräkt.
Det vore tvivelsutan dristigt,
men för min diktning mindre listigt:
Ty pantalonger, frack och väst
är ord som ej i svenskan fäst.
Dock ser jag nu, jag kom till korta
ty dikten redan som den är
är rik på lånord här och där
och vore bättre med dem borta,
trots att jag läst och lånat från
en ordbok av de Aderton.