Kategoriarkiv: Kapitel VI

VI:13

Решась кокетку ненавидеть, Кипящий Ленский не хотел Пред поединком Ольгу видеть, На солнце, на часы смотрел, Махнул рукою напоследок — И очутился у соседок. Он думал Оленьку смутить, Своим приездом поразить; Не тут-то было: как и прежде, На встречу бедного … Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VI, Strofer | Lämna en kommentar

VI:12

Poeten väntar ilsket hemma,
nu är hans tålamod snart slut… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VI, Strofer | Lämna en kommentar

VI:11

Han kunde känslor exponerat
ej likt ett vilddjur rest sin ragg… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VI, Strofer | Lämna en kommentar

VI:10

Och det med rätta: den plädering
han för sin inre domstol höll… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VI, Strofer | Lämna en kommentar

VI:9

Ett budskap, hövligt, kort, verserat,
som brukar kallas för kartellFortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VI, Strofer | Lämna en kommentar

VI:8

Han var ej dum, Jevgenij visste,
fast hjärtat hans var ingen skatt… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VI, Strofer | Lämna en kommentar

VI:7

men övertala dem att backa
och äta frukost alla tre… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VI, Strofer | 2 kommentarer

VI:6

Ja förr han kunde gyckla roligt,
dupera narrarna så smart… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VI, Strofer | Lämna en kommentar

VI:5

Бывало, льстивый голос светаВ нем злую храбрость выхвалял:Он, правда, в туз из пистолетаВ пяти саженях попадал,И то сказать, что и в сраженьеРаз в настоящем упоеньеОн отличился, смело в грязьС коня калмыцкого свалясь,Как зюзя пьяный, и французамДостался в плен: драгой залог!Новейший … Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VI, Strofer | Lämna en kommentar

VI:4

Berättelsen nu framåt tittar,
den på en ny person beror… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VI, Strofer | 1 kommentar