Jevgenij Onegin

En кибитка (kibitka) är en form av täckt vagn eller släde. Som den ryska Wikipedia-artikeln noterar (dock utan källhänvisning) är ordet främst bekant från den aktuella strofen ur Jevgenij Onegin, som många lärt sig utantill i skolan.

Det visar sig att jag delar rimmet springer/finger med Johansson.

Mild december åtföljd av januari med snö är inte så olikt innevarande år.

Det ryska ordet куртина (från italienskans cortina) har vi redan stiftat bekantskap med i III:38, där denna befästningslika blomrabatt figurerar i familjen Larins trädgård.

Med denna för Lenskij olycksbådande strof är kapitel fyra så till ända.

August Lafontaine var en mycket produktiv tysk romanförfattare som skrev schabloner om den husliga lyckan. Hymen åsyftar naturligtvis den mytiske bröllopsguden. På ryska rimmar dessa två (böjda i genitiv): Гимена/Лафонтена.

De första raderna i den här strofen bjuder viss svårighet om man som översättare inom de få stavelserna vill få med alla personer: såväl Tatjana som Olga och deras mor (med just den benämningen) figurerar i originalet. Olga omnämns dessutom med diminutivformen Olinka. Jensen får med Tatjana och ”gumman” medan Johansson har med Tatjana och ett ”de”. Rytter (norska) och Rosenberg (danska) har bägge bara med Tatjana.

De skandinaviska språken uppvisar här en påtaglig kontrast gentemot engelskan, där Falen, Deutsch, Arndt och Johnston lyckas få med alla tre personerna – de tre sistnämnda även diminutivformen. Hofstadter liknar snarast Johansson med Tanya och ett ”they”.

På franska har både Markowicz och Legras med alla tre, den sistnämnde även diminutiven. Även i Dvořáks översättning till tjeckiska och i Nekrasovs till esperanto finns alla tre med, hos Dvořák även diminutiven. I Buschs tyska översättning och i Pavić serbiska finns Tatjana och modern, men inte Olga.

Det här har viss betydelse. Tatjana själv skäms fortfarande över att ha blivit avvisad av Onegin och vill troligen undvika att träffa honom. Hennes mor och syster är däremot lyckligt ovetande om detta och står bakom den inbjudan som Lenskij förmedlar. Som översättare är det således viktigt att inte råka ge intryck av att det är Tatjana själv som bjuder in.

Det sista kvinnliga rimmet i Jensens översättning av den här strofen ligger inte helt naturligt i munnen – åtminstone inte på alla svenska dialekter:

Och en figur så smärt och ledig!…
Och hennes skuldror!… Då och då
jag hos familjen hälsar på,
men aldrig där jag lyckats se dig.

Jag är nöjd med att ha fångat likheten mellan ryskans трубка – pipa och (дымовая) труба – skorsten genom en likartad upprepning. Ingen av de andra svenska översättningarna har något liknande, men det visar sig att Rosenberg också skriver om ”Den Piberøgen, som saa suger // Sig gennem Skorstenspibens Rør”.

Den tid på dygnet när herdarna har svårt att skilja en varg från en hund kommer från det franska uttrycket heure entre chien et loup. Föga förvånande används det i både Legras och Markowicz översättningar till franska, men den franska frasen återfinns också i Falens, Deutschs och Hofstadters översättningar till engelska. Den sistnämnde översätter det också för säkerhets skull till en engelska som glatt blandar stilnivåer: ”Which is to say, ‘’Twixt wolf and doggy’” (rim på ett tidigare ”foggy”).

Sällan blir den ryska ortografins sparsamhet så tydlig som med franska lånord: Bordeaux skrivs Бордо – ett grafem per fonem! Aÿ är en champagne, och en stad i Champagne.

Det visar sig att jag delar rimmet nöd/stöd med Johansson.

Den som tycker att rimmet smärta/hjärta är för utslitet kan se det som ett komplement till frostrosrimmet i IV:42 – det ska finnas ett utslitet rim mot slutet av fjärde kapitlet!

Formuleringen om ”ditt och datt” delar jag med Rosenberg, som dock har ett annat rim:

(Der minder mig om Dit og Dat)
Blev den en uvurderlig Skat.

Rimmet slösa/förlösa delar jag (nästan) med Johansson, som dock har prefigerat även första ordet till förslösa.

Hippokrene är en källa på berget Helikon i Grekland. Namnets etymologi speglar Pegasos roll i dess mytologiska uppkomst. Den som drack dess vatten ansågs bli inspirerad att dikta!

Den minnesgode läsaren vet att lord Byrons protagonist Childe Harold förekommer även i I:38. Där skrivs namnet emellertid med latinska bokstäver även på ryska, medan det i denna strof är transkriberat. En möjlig förklaring är att instrumentalisböjningen här gör det mindre naturligt att skriva med latinska bokstäver.

Jensen har av outgrundlig anledning valt att i den omarbetade utgåvan ändra sin tredje rad från ”Knappt morgnad än, ett kallbad tog han” (1889) till ”Knappt riktigt morgnad, varmbad tog han” (1918). Ändringen ter sig underlig med tanke på att originalet explicit talar om ett isbad (в ванну со льдом), vilket också de flesta andra översättningar tycks återge.