Jevgenij Onegin

Det visar sig att jag delar rimmet mode/ode med Rytter:

Så byrg og fylt av fridomsmodet
som Lenskij var, så kjær i dikt,
han kunne sett opp mang ein ode,
men Olgas las nok aldri slikt.

Den som vill pröva en översättningsvariant kan byta ”tänker” mot ”tänder” på sista raden – развлечь i originalet översätts lexikonmässigt med distrahera eller roa.

De andras mening – Чужой толк – är en satirisk drift med odediktningen, skriven av Ivan Dmitrijev 1794. Att titeln ingår i strofen utgör en extra utmaning för översättaren till svenska, eftersom boken ifråga inte finns i svensk översättning. Det är alltså långtifrån självklart hur detta bör återges. Det visar sig också att vare sig Jensen eller Johansson har valt att inkludera verkets namn i själva översättningen – Johansson nämner istället författarens namn:

Minns Dmítrijevs satir om odet,
som länge nog var genremodet!

Syftningen förklaras i en fotnot, som också föreslår den föga lättrimmade titeln Den främmande /litterära/ skolan på verket ifråga.

Även Rosenberg (danska), Rytter (norska) och Busch (tyska) har valt att utelämna titeln. På engelska har desto fler översättare sett sig manade att återge den. Hofstadter, som själv något vågat kallar den Strange Logic, sammanställer i en fotnot de andras meningar: The Other (Falen), Meaning Strange (Elton/Briggs), As Others See It (Nabokov), Others’ View (Johnston) och Their Views (Arndt). Till dessa titlar kan vi lägga de franska L’avis d’autrui (Legras) och Mots d’autrui (Markowicz) samt den serbiska Туђих мисли (Pavić).

Precis som tidigare fortsätter den replik som påbörjas på sista raden in i nästa strof…

Trumpeten, masken (glad eller ledsen) och dolken är symboler för det klassiska dramat. Den glada masken förknippas med komedi och med musan Thalia, som ofta avbildas med ett horn eller en trumpet. Den ledsna masken förknippas istället med tragedi och med systern Melpomene, som i sin tur ofta avbildas med en dolk eller en klubba.

Den här strofen, liksom den följande, har formen av tänkt dialog mellan den bakåtsträvande ode-kramande kritikern och Pusjkins egen röst.

Rimmet flytt/nytt delar jag med både Jensen och Johansson.

Här glider Pusjkin över i ett polemiskt inlägg om den ryska diktkonsten, vilket även upptar de följande stroferna. I denna debatt, som fördes i litterära kretsar kring sekelskiftet 1800, ställdes romantiska förnyare som likt Lenskij och Pusjkin själv skrev ”elegier” mot traditionalister som istället ville hålla fast vid de äldre ”odena”.

Nikolaj Jazykov (1803-1847) var diktare och vän till Pusjkin.

Som Falen påpekar i en not är rimflätan i den här strofen speciell: de första åtta raderna uppfyller inte bara den vanliga AbAbCCdd-strukturen, utan rentav en AbAbAAbb-struktur. Dessutom återkommer пишет på både första och sjätte raden. Jag är nöjd med att bevara dessa särdrag (vilket inte är fallet i de svenska översättningarna av vare sig Jensen eller Johansson). Rimmet inspirerad/värderad delar jag däremot med Johansson och varsebliver/skriver, i någon mån, med Jensen som har varseblifver/beskrifver.

Diktaren Jevgenij Baratynskij är bekant sedan III:30; målaren är Fjodor Tolstoj.

Quarto är ett bokformat som uppstår då man viker ett stort tryckblad två gånger och därmed skapar åtta boksidor.

Det visar sig att jag delar osedvanligt många rim med Johansson: bibliotek/lek, smyckats/lyckats och dikt/kvickt. Slutrimmet är däremot istället likt Rytters:

i djupet av mi krenkte sjel.
Men eg skriv småvers like vel.

Än en gång bjuds översättaren på ett gratisrim. Precis som i I:26 konfronteras dock den som översätter till franska med ett intressant problem: Går det att på ett troget sätt få läsaren att förstå det speciella med raderna 10 och 11?

Vad är écrirez-vous för verbform? Såvitt jag förstår rör det sig om futur simple; en i albumet förtryckt uppmaning till ägarinnan att fylla i vem som ska skriva på dess blad.

Den sorts kärvänliga hälsningar i ord och bild som förr samlades i album översvämmar numera snarare sociala medier.

Det sista rimmet får översättaren till nordiska språk gratis: след betyder spår och лет år. Den minnesgode läsaren känner dessutom igen det från slutraderna i I:31.