Jevgenij Onegin

I den här strofen kan man som översättare till svenska välja att behålla originalets rim roman/Chateaubriand på raderna två och fyra. På ryska är detta oproblematiskt, eftersom man glatt anpassar uttalet av lånord och utländska namn efter de egna språkljuden. På svenska behåller vi ofta mer av originaluttalet, vilket möjligen gör rimmet mer problematiskt. I syfte att underlätta en rimmande läsning har jag låtit såväl rad tre som fem inledas med samma d-ljud, så att man med lagom enjambement kan göra de rimmande ljuden mer homofona.

Den kärlek som ska kontrastera mot Tatjanas olycka skildras med sedvanligt bitande ironi.

Härmed lämnar vi alltså för en stund Tatjanas lidande. I nästa strof utlovas en kontrasterande bild av lycklig kärlek!

Det är inte första gången författarjaget understryker sin sympati för Tatjana – liknande formuleringar finns bland annat i III:15.

Tillbaka till handlingen! Tatjana våndas i sviterna av mötet med Jevgenij.

Både Johansson och Jensen har använt ana/Tatjana som det första kvinnliga rimmet i strofen. Jag försöker i görligaste mån undvika att på detta sätt rimma ryskans halvlånga vokaler med svenskans långa eller korta.

En аршин är ett gammalt ryskt längdmått, motsvarande 0,71 meter. Här är det det mått med vilket vi vill bli mätta – vår egen måttstock.

Den här strofens första del passar utmärkt som grammatikövning. Pronomenet кто (vem) upprepas gång på gång, men varierar mellan nominativ, ackusativ (кого) och dativ (кому) beroende på sin funktion i satsen och det aktuella verbets styrning. Originalstrofen rymmer totalt åtta кто-upprepningar – Johansson speglar det med åtta ”vem”, medan jag har sex personliga vem-pronomen och två relativa som-pronomen.

Efter att Pusjkin har dömt ut vänner och släktingar som opålitliga är det nu kvinnan som får en släng av sleven.

Det visar sig att jag delar inte mindre än två rim med Johansson: ätt/rätt (som är ganska rättframma översättningar av родства/права) och nycker/tycker (där vi uppenbarligen bägge har bedömt att accentskillnaden är acceptabel).

Den här strofen bjuder på en utmaning för den översättare som vill bevara mönstret att родные både avslutar rad fem och inleder rad sex. Själv är jag ganska nöjd med min lösning, där ”släkten” följs av ”din släkt”. Jag har inte hittat någon rimmad översättning som bevarar mönstret exakt. Däremot finns det ett flertal som har lyckats få med samma eller snarlika ord i de på varandra följande raderna: Rosenberg (danska) upprepar ”Slægtning”, Busch (tyska) ”Verwandter”/”Verwandte”, Legras (franska) ”parent”, Markowicz (franska) ”parenté”/”parents”, Dvořák (tjeckiska) något friare med ”s rodokmenem”/”rodem” och Nekrasov (esperanto) ”parencoj”.

Den moderne läsaren förundras över hur träffande Pusjkin beskriver samtalsklimatet på sociala medier.

Rimmet adel/tadel är en rättfram översättning som synbarligen ligger mycket nära till hands på svenska: jag delar det med både Jensen och Johansson. Rosenberg använder dessutom samma rim på danska, om än förlagt till strofens första och tredje rad:

Indrøm mig Læser: uden Dadel
Onegin staar i denne Sag,
Ejheller har sin Sjæleadel
For første Gang han vist idag,

Ordet tadel (dadel) kommer i såväl svenskan som danskan sannolikt från medellågtyskan och lever kvar även i modern tyska.

Verbet проповедовать betyder ordagrant predika eller förkunna. (Bergspredikan heter exempelvis нагорная проповедь.) Jag bevarar den religiösa klangen med ordet ”missionera”. Johansson använder det rättframma ”predikan”, liksom Busch på tyska använder ”Predigt”. På engelska har både Arndt och Johnston valt substantivet ”sermon”, liksom Markowicz på franska. Deutsch har verbet ”preached” och Hofstadter har ”preaching”, i likhet med Legras franska ”prêcha”. Falens engelska ”admonition” sticker ut som lite mera världsligt tillsammans med Rosenbergs danska ”Saa hævded vor Eugen Moralen”.