Jevgenij Onegin

Långa mörka vintrar är en gemensam referensram för svensk och rysk litteratur.

Dominique de Pradt var en fransk politiker, präst och skriftställare, samtida med Pusjkin.

Vad är det egentligen som man ska dricka för att få tiden att gå? Originalet (och min översättning) ger inget besked. En tolkning som ligger nära till hands är Jensens från 1889:

[…] Och så titta
i brännvinspluntan då och då
tills vintern hunnit trögt förgå!

I den reviderade utgåvan från 1918 får läsaren själv gissa sig till vad som dricks – helt i linje med den i förordet uttryckta avsikten ”att bringa den nya upplagan i ännu närmare anslutning till originalet”.

En snällare konkretion är Johanssons från 1999:

Bli arg, drick te, och kvällen långa
på något sätt till sist tar slut,
och vintern så du härdar ut!

I den här strofen driver Pusjkin parentetiskt med uttjatade, uppenbara och triviala rim: морозы/розы (frost/rosor) är ett sådant på ryska. Frågan är hur översättaren bäst ska fånga upp såväl driften som rimmet som originalbetydelsen.

Jensen fokuserar på nödrimsaspekten och skyller på frosten:

Re’n rimfrost täcker marken vida
och gifmildt ut sitt silfver strör.
(att mina rim av frosten lida,
ej därför undran väcka bör.)

Johansson är originalets struktur mer trogen – men får inte med rosorna:

Nu redan frostens iskristaller
sitt silver strör på äng och fält,
(nu väntar ni på rimmet faller –
nå, varsågod och tag det snällt!)

Rosenberg lyckas med en oerhört trogen översättning – tack vare ett rim som trots delad språkhistoria inte fungerar på svenska:

Snart dækker Isen Sø og Mose,
Og Engen skinner sølverhvid.
(Min Læser venter Rimet »Rose«
Her har han det i rette Tid!)

Rytter liknar Johansson med en översättning som bevarar originalets struktur, men dessutom lyckas få med en blomma:

Og frosten knest i tak og tilje
og sølvet skjelv på rimlagd mo.
(Min lesar ventar rimet «lilje» –
no ja, her er det. Ver så god!)

Själv är jag nöjd med mitt frostrosrim.

Det visar sig att jag delar rimmet topp/opp med Rosenberg:

Og Kusken sætter Farten op
For snart at naa til Bjergets Top

Den här strofen ställer översättaren inför frågan: Hur ska ryskans enda dåtidsform bäst återges på språk som likt svenskan har flera förflutna tempus att välja mellan?

En variant är att likt Jensen och Johansson skriva i historisk presens. Därför delar jag inte fullt ut Johanssons rim andas/randas och fäller/ställer – jag har istället valt att bevara dåtiden. De första dåtida händelserna står i pluskvamperfekt, men när vi drar fram mot november blir vanlig preteritum lämpligare.

Hofstadter skriver på likartat vis först att ”The sky an autumn tint had taken” och lite senare att ”The murky canopies of trees // Grew sparser with sad autumn’s whisper”, men avslutar med att återgå till pluskvamperfekt:

And brisker days of little charm
November’s pall had reached the farm.

Jag delar rimmet levnad/trevnad med Jensen och med Rytter (livnad/sommartrivnad).

Den sista dryga raden inom parentes, liksom den följande strof IV:38, utelämnas oftast både på ryska och i översättningar, även om texten finns tillgänglig i efterlämnade handskrifter.

Onegins simtur över ”Hellesponten” syftar på lord Byron, som faktiskt gjorde denna simtur den 3 maj 1810. I The Corsair (1814) är Gulnare en av de kvinnliga huvudpersonerna.

Under uppslagsordet стадо (som beroende på kontext kan betyda hjord, flock, stim etc.) i Prismas rysk-svenska ordbok (tredje upplagan, 1992) citeras just ”стадо диких уток”, flocken av vilda änder, som användningsexempel.

Pusjkins Fyra små tragedier gavs 2009 ut på svenska i översättning av Lars Erik Blomqvist.

Det visar sig att jag delar rimmet mode/ode med Rytter:

Så byrg og fylt av fridomsmodet
som Lenskij var, så kjær i dikt,
han kunne sett opp mang ein ode,
men Olgas las nok aldri slikt.

Den som vill pröva en översättningsvariant kan byta ”tänker” mot ”tänder” på sista raden – развлечь i originalet översätts lexikonmässigt med distrahera eller roa.