Jevgenij Onegin

Det är intressant att notera de etymologiska likheterna mellan orden ”праздность” – ”lättja, overksamhet, sysslolöshet” och ”праздник” – ”helgdag, högtid”.

Det italienska uttrycket dolce far niente är en välfunnen term för just den sorts njutningsfulla slötillvaro som Pusjkin här hyllar.

Denna strof påminner om vikten av prefix. ”Уединенный” betyder ”enslig” och ska inte förväxlas med ”соединенный” som betyder ”förenad”. Stammen – på svenska som på ryska – är ordet för ”en”. (Ensligheten speglas i min översättning av ”bakom häck”-formuleringen.)

Originalets ”недруги и други” går utmärkt att spegla med ”ovänner och vänner”, där ett litet negerande prefix fungerar på precis samma sätt på bägge språken.

Att rimma ”präster” med ”gäster” – och därmed dela upp originalets ”попы и гости” på två rader – ligger nära till hands på nordiska språk. P. A. Rosenbergs översättning till danska från 1930 – julklappsbok – använder precis samma rim.

Här återupptas alltså den tråd som påbörjades i romanens allra första strof.

Hur många är de lystna långivarna? Pusjkin använder ordet ”полк” – ”regemente”. Jag har valt att behålla den militära anspelningen, men skalat ner den en aning till bataljonsstorlek. Ytterst få andra översättare verkar ha brytt sig om att alls bevara denna aspekt. Det enda exempel jag har hittat är Markowicz franska version som mycket troget talar om ”des régiments de créanciers”.

I kommentaren till strof I:3 motiverar jag mitt val av förnamnet Jevgenij snarare än Eugen i översättningen. Jag trodde då att de var ömsesidigt uteslutande – och skulle fortfarande vilja hävda att så är fallet. Däremot kan jag med viss förvåning konstatera att Charles Johnston i strof I:51 på rad ett talar om Eugene, men på rad nio om Evgeny.

”Час свободы” betyder egentligen ”frihetstimma” snarare än ”frihetsklocka”. Jag noterar dock att även Rytter tillåtit sig samma lilla glidning med sitt ”fridomsklokka”.

Ryskans ”Пора, пора!” från rad två är inte helt lätt att översätta med upprepningen bevarad. Rytter, Johnston, Deutsch, Hofstadter och Markowicz nöjer sig alla med ett enkelt utrop. Falen och Arndt har dock bägge lyckats hitta ”It’s time, it’s time”, vilket inte slösar fler stavelser än originalet. En ordagrann översättning till svenska – ”det är dags, det är dags” – äter emellertid upp alltför mycket utrymme. Johansson (1999) löser det med ”Kom snart, kom snart!” – själv fastnade jag för att upprepa ordet ”låt” i imperativ. Notera de dubbla betydelserna: såväl ”tillåt” som ”ljud” (verb) är rimliga tolkningar av det andra ”låt”.

”Mitt Afrika” syftar på Pusjkins morfars far, afrikanen Abram Petrovitj Hannibal som hamnade i Ryssland och efter en äventyrlig karriär slutade som general.

”Middagshettans dallersky” är en i mitt tycke plausibel tolkning av ”полуденных зыбей под небом Африки моей” som ordagrant skulle kunna översättas med ”middagstidens krusningar under mitt Afrikas himmel”. Nabokov, alltid mån om precision, skriver ”meridian ripples beneath the sky of my Africa”. Adjektivet ”полуденный” kan dock även betyda ”sydlig”, vilket återspeglas i ordvändningar som ”Sudlands bølgjer” (Rytter), ”southern ripples” (Hofstadter), ”torrid southern blazes” (Arndt), samt ”where southern waves break high” (Falen).

Den som är bekant med rysk ordbildning kan notera att det i denna strof finns inte mindre än tre kyrkslavismer: ”глас” (röst), ”златой” (gyllene) och ”младой” (ung). Dessa ord skiljer sig från sina vardagliga ryska motsvarigheter genom att de sistnämnda med en extra vokal uppvisar så kallad pleofoni (fulljud) – ”голос”, ”золотой” och ”молодой”. Semantiskt har de kyrkslaviska varianterna en mer abstrakt, religiös eller högstämt poetisk mening. Jag har i denna strof valt att översätta kyrkslaviskan med latin: i tur och ordning ”vox maris”, ”aurelisk” (av aurum, skälet till att guld förkortas Au) och ”juvenil”. För detta talar latinets historiska ställning som liturgiskt språk och dess karaktär av abstraktion och vetenskaplighet. Mot talar emellertid språkhistoriska skäl: ryskan och kyrkslaviskan är bägge slaviska språk, medan svenskan är ett germanskt språk som är mindre nära släkt med latinet. Latinismerna i svenskan ger ett mer iögonfallande och udda intryck än kyrkslavismerna i ryskan. Utslagsgivande blev till slut själva strofens italienskt orienterade innehåll, som ger latinismerna ytterligare en dimension och i mitt tycke rättfärdigar dem.

Originalets ”лире Альбиона” har jag översatt inte ordagrant som ”Albions lyra”, utan mer rakt på sak som ”Byrons lyra”. Byrons diktning är nämligen vad Pusjkin åsyftar med referensen till Albion, det tidigast kända namnet på Storbritannien.

Brenta är en stad i norra Italien. Vox maris (havets röst) visade sig (n.b. efter det att jag tragglat en stund med min latinska grammatika!) även vara en komposition. Den store skalden Petrarca skrev på såväl latin som italienska.

Diktar’ns självporträttsmerit syftar på Michail Nikititj Muravjov som i dikten Богине Невы (Till Nevas gudinna) beskriver sig själv i den situation som Pusjkin här placerat Onegin i.

Pusjkins allitteration ”лишь лодка”, som inleder rad nio, är relativt enkel att efterlikna på svenska: ”blott båten”. Den fortsatta allitteration ”vattnet vallar” föll sig naturlig av bara farten.

Torquato Tasso var en italiensk diktare under senrenässansen, känd bland annat för det versmått som på italienska benämns ottava rima, men på ryska rätt och slätt kallas октава.

”Колодник”, ett ord för fånge, kommer av ”колодки”: (stup-)stock.

Pusjkin låter raderna sex och sju inledas identiskt med ”Воспомня…”, vilket jag har återspeglat med ”Så minns vi”. På samma sätt som originalet sedan har olika böjningar av adjektivet ”прежний” har jag olika former av verbet ”fly”. Även Johnston bevarar detta omkväde, med formuleringen ”recalling earlier”. Det är värt att notera hur ryskans och engelskans gerundier (воспомня – recalling) vackert återspeglar varandra, medan svenskans avsaknad av motsvarande form leder mig att introducera ett explicit subjekt: vi. Samma bedömning har Jensen gjort i sin översättning:

vi mindes forna, ljusa stunder,
vi mindes hjärtats vår, som flytt,

Att ryskans Диана har blivit en månskära på svenska tarvar sin förklaring. Diana var inte bara jaktens utan även månens gudinna i den romerska mytologin. Bland andra översättningar finns bägge varianterna representerade: Jensen, Rytter, Hofstadter, Nekrasov (månens ansikte heter tydligen ”lunvizaĝ” på esperanto!) och Markowicz skriver om månen, medan Legras, Johnston, Deutsch, Arndt och Falen bevarar Diana. Jag undrar om det är en slump att Diana så ofta bevaras på engelska (alla utom Hofstadter), eller om Dianas mån-konnotation helt enkelt är starkare på engelska än på andra språk?