Jevgenij Onegin

När amman tilltalar Tatjana med пташка ранняя låter det sig utmärkt översättas till engelska med early bird. Den svenska motsvarigheten till det engelska talesättet ”early bird gets the worm” – ”först till kvarn får först mala” – är inte lika lätt att göra bruk av. Lösningen med hanegäll bevarar emellertid både fågelreferensen och tiden på dygnet.

Ryskans облатка förvirrade mig först. Inte tar hon väl nattvarden? Det visar sig dock att även svenskan i början av 1800-talet använde sig av ordet oblatsigill eller munlack för små klisterkuddar att försluta brev med. De vättes med saliv och placerades mellan de papper som skulle klistras ihop. Tvekade man för länge så torkade de uppenbarligen igen.

Böjer/röjer och dimman/timman är naturliga rim på svenska som det visar sig att jag delar med Johansson.

Förväxla inte vallhorn med valthorn!

Efter en lång upptakt är det nu äntligen dags för Tatjanas brev. Den här strofen har en speciell betydelse för mig alltsedan jag för snart tio år sedan läste Hofstadters Le Ton Beau de Marot, där den som en av fyra Onegin-strofer återges i fyra olika engelska översättningar. Hofstadter introducerar den så här:

Tanya has just written her impulsive and passionate declaration of love to Onegin – in French, as I noted above – and in this stanza, in which Pushkin tells us that he has feebly translated it for us into Russian (if you know what I mean), his strong feelings for this sympathetic character of his own invention become evident

Verklighet och fiktion blandas samman på ett tankeväckande sätt. Det som påstås vara en översättning från franska till ryska blir i själva verket en översättning från ryska till svenska. Pusjkins översatta ord om översättningens vedermödor får en annan betydelse om de tolkas som översättarens. Kan översättningen för en gångs skull överträffa originalet? (Likheterna med Borges Pierre Menard är för övrigt slående.)

Mitt val av ordet relik är ganska likt Jensens helgonskrin, i försöket att fånga Pusjkins heliga vemod (тайною тоскою). Johansson å sin sida talar om att ”jag vaktar det som änkans skärv”. Det förmedlar förvisso den sakrala tonen, men kan kanske leda tanken fel – änkan vaktade ju inte sin skärv, utan skänkte bort den.

Der Freischütz – Friskytten – är en opera av Carl Maria von Weber som uruppfördes 1821. Pusjkins rader är skrivna några år senare, 1824.

Pusjkin besvär här förgäves Jevgenij Baratynskij, en diktare som vid denna tid vistades i Finland som soldat, att hjälpa honom med ”översättningen” av Tatjanas brev.

Rimmet plikter – dikter delar jag med Rosenberg, men medan jag använder det på raderna fem och sex återfinns det hos honom på raderna ett och tre.

Ordet ”inkorrekt”, som ordagrann översättning av ”неправильный”, använder både jag, Jensen och Johansson.

Ippolit Bogdanovitj är idag, som engelska Wikipedia påpekar, mest känd eftersom han apostroferas av Pusjkin. Icke desto mindre hade han stort inflytande på såväl denne som på andra poeter.

Évariste de Parny är mest känd för kärleksdikterna i Poésies érotiques, med vilka Pusjkin alltså jämför Tatjanas brev.

Bahytten (чепец) är bekant sedan II:33.

Благонамеренный (”den välmenande”) var en rysk tidning som gavs ut av Aleksandr Izmajlov 1818—1826. Jag har, inspirerad av Falens engelska översättning, valt att översätta den som ”Samariten”. Rosenberg kallar den ”Den Velsindede”, Rytter ”Din Husven”, Johansson ”Ädelmodet” och Jensen nämner ingen tidning alls.

Ryska Wikipedia hävdar å sin sida att ”den välmenande” i själva verket även har en dold obscen betydelse, och citerar korrespondens mellan Vjazemskij och Pusjkin där den förstnämnde förklarar att det rör sig om ”det som vi har mellan benen”. Ett brev från Pusjkin till Vjazemskij bekräftar den tolkningen, när vår poet jämför sin egen ”samarit” med tidningen – till den förras fördel. Men så var Pusjkin ”både bock och geni”, som Magnus Ljunggren skriver i Svenska Dagladet.

Hela strofen går ut på att ryska kvinnor inte kan tala sitt modersmål. Boven i dramat är det franska språkets inflytande under 1800-talets början. J. Douglas Clayton beskriver franskans starka ställning i såväl Pusjkins som Rysslands liv (Ulbandus Review, Vol. 12):

From his earliest years, Pushkin spoke French and read French books in the library of his uncle Vasilii L’vovich. In his adult life, Pushkin, like the majority of Russians of comparable social background, used French as the language of communication in certain social situations – in conversation and correspondence with women of his class, in writing to government officials (e.g. Benckendorff) and in letters to his rivals in duels, which proceeded strictly according to rules imported from France.

Den här strofen bjuder på ett rim som klingar enkelt och självklart på ryska, men erbjuder problem på de flesta andra språk: по-французски – по-русски. Själv löser jag det med skrivet – beskrivet, Johansson har bliva – beskriva, Rytter har fransken – vansken och Rosenberg har Gøre – øre. Bland de nordiska språken är det endast Jensen som vågar sig på alexanderhugget fransyska – ryska.

I den här strofen möter vi åter det gamla dilemmat från I:26. Ska man som översättare låtsas att texten fortfarande är skriven på ryska, eller ska man erkänna att den nu har fått en annan språkdräkt? Mest akut blir problemet såklart på franska – men både Markowicz och Legras låtsas som om det regnar. Ändå är det svårt att läsa de sex sista raderna utan att undra (Markowicz översättning):

Sa langue écrite était française…
Jamais encor jusqu’à ce jour,
Les dames n’ont parlé d’amour
En russe, et là est mon malaise…
Non, jamais notre idiome altier
N’avait servi pour le courrier.