Jevgenij Onegin

Peripeti. Det visar sig att skaldens cynism i själva verket är Jevgenijs, och att den knappast fört något gott med sig.

Den här strofen bjuder på extra utmaningar för översättaren i det att rimflätans struktur kompletteras med fler mönster att bevara: omkvädena очарован, разочарованный (mitt föll in, föll av) och томим, томим (mitt skav, skav). Därmed binds raderna sex och sju samt åtta och nio ihop på ett sätt som de inte brukar.

Föga förvånande är det ovanligt att omkvädena fullständigt bevaras i översättning. I min samling är det bara Arndt som har båda med (enchanted, disenchanted; vexed, vexed).

Litanian över konvenansen fortsätter.

Jag delar rimmet skräck/sträck med Johansson.

Pusjkin excellerar med sin cynism avseende relationerna mellan könen och längtar till en svunnen guldålder då lustan fick löpa fritt. Epitetet ”både bock och geni” är alltjämt välförtjänt.

Lovelace syftar på skurken i Clarissa, or, the History of a Young Lady av Samuel Richardson, som vi redan har stiftat bekantskap med i II:30. Den moderne läsaren kan naturligtvis istället välja att tolka det som en referens till bioaktuell film, sannolikt i gamla apors smak.

Rimmet peruk/bruk ligger nära till hands på svenska och jag delar det med både Jensen och Johansson. Johanssons version av raderna sju-åtta är för övrigt vacker:

den överallt och alltid skröt –
ej älska kunde den, men njöt.

Det sista kvinnliga rimmet var inte helt lätt att få till, men jag är nöjd med lösningen epiloger/monologer. Johansson rimmar istället – vackert i mitt tycke – ”detta mötes konsekvenser” med ”versfotsbunda ordsekvenser”.

Härmed är kapitel tre (äntligen) avslutat. Vi väntar med spänning på vad som komma skall!

Pusjkin använder sig av tre nära besläktade ord i den här strofen: substantiven трепет och трепетание samt verbet трепетать. Jag bevarar strukturen med ordvalen -skalv och skälver (två gånger).

Slutrimmet delar jag med Jensen:

i löndom – detta är förvisst
en mycket sinnrik, landtlig list!)

Jensen använder också uttrycket ”förbjuden frukt” på ett snyggt sätt, även om det medför att det görs visst avkall på bärens identitet.

En kurtin (куртина, från italienskans cortina) är en form av befästningslinje som i trädgårdssammanhang nog används i överförd bemärkelse. Nabokovs användning av den engelska termen platband antyder att det rör sig om någon form av blomrabatt.

Även Jensen använder ”blänka” och ”hälla”, låt vara i presens, men rimmar dem istället på ”dränka” respektive ”ställa”.

Hur ska man bäst transkribera Jevgenij Onegins initialer? De översättare som har valt att kalla huvudpersonen för Eugen, Eugene, Eugène, Evžen eller Eŭgeno (för att ta de exempel som min bokhylla bjuder på) har inga problem med att behålla ryskans ortografi. Vi som likt mig och Rytter (norska) har valt att behålla det ryska namnet Jevgenij får finna oss i att följa transkriptionsstandarden och skriva dess begynnelsebokstav som ”Je”, trots att två latinska bokstäver därmed får motsvara en kyrillisk.

Jag är för övrigt själv mycket road av att ångströmmen har fått plats i strofen.

Rimmet på raderna fem och sex var osedvanligt svårt. I det ryska originalet är det en smal sak att rimma обожатель/приятель (beundrare/kamrat), tack vare ändelsen -атель (som liknar -are i svenskans murare och snickare). I översättning blir det svårare, men efter mycken tankemöda fann jag sporde/gjorde. Döm om min förvåning när det visade sig att jag delar det rimmet med såväl Johansson som med Jensen! En mycket ovanlig samstämmighet.

Det avslutande rimmet blick/fick ligger mycket mer nära tillhands och jag är inte förvånad över att dela det med såväl de båda svenska översättningarna som med Rosenbergs danska.