Jevgenij Onegin

Diktar’ns självporträttsmerit syftar på Michail Nikititj Muravjov som i dikten Богине Невы (Till Nevas gudinna) beskriver sig själv i den situation som Pusjkin här placerat Onegin i.

Pusjkins allitteration ”лишь лодка”, som inleder rad nio, är relativt enkel att efterlikna på svenska: ”blott båten”. Den fortsatta allitteration ”vattnet vallar” föll sig naturlig av bara farten.

Torquato Tasso var en italiensk diktare under senrenässansen, känd bland annat för det versmått som på italienska benämns ottava rima, men på ryska rätt och slätt kallas октава.

”Колодник”, ett ord för fånge, kommer av ”колодки”: (stup-)stock.

Pusjkin låter raderna sex och sju inledas identiskt med ”Воспомня…”, vilket jag har återspeglat med ”Så minns vi”. På samma sätt som originalet sedan har olika böjningar av adjektivet ”прежний” har jag olika former av verbet ”fly”. Även Johnston bevarar detta omkväde, med formuleringen ”recalling earlier”. Det är värt att notera hur ryskans och engelskans gerundier (воспомня – recalling) vackert återspeglar varandra, medan svenskans avsaknad av motsvarande form leder mig att introducera ett explicit subjekt: vi. Samma bedömning har Jensen gjort i sin översättning:

vi mindes forna, ljusa stunder,
vi mindes hjärtats vår, som flytt,

Att ryskans Диана har blivit en månskära på svenska tarvar sin förklaring. Diana var inte bara jaktens utan även månens gudinna i den romerska mytologin. Bland andra översättningar finns bägge varianterna representerade: Jensen, Rytter, Hofstadter, Nekrasov (månens ansikte heter tydligen ”lunvizaĝ” på esperanto!) och Markowicz skriver om månen, medan Legras, Johnston, Deutsch, Arndt och Falen bevarar Diana. Jag undrar om det är en slump att Diana så ofta bevaras på engelska (alla utom Hofstadter), eller om Dianas mån-konnotation helt enkelt är starkare på engelska än på andra språk?

På raderna nio till tolv använder Pusjkin ordet ”оба” – ”båda” en gång per rad (inklusive böjningsformer). Detta omkväde har i min översättning blivit ”två”. Jag befinner mig för tillfället på resande fot, utan alla de övriga översättningarna, men det ska bli spännande att se hur de har hanterat denna extra struktur. Just nu vet jag bara att Johnston nöjer sig med tre ”both”.

Uppdatering: Deutsch är ensam i min samling med ett fyrtal i ”both”. Hofstadter, Johnston och Falen har tre ”both”. Arndt har två ”both” och två ”either”. Jensen har tre ”båda”. Rytter har inget tydligt omkväde. Både Legras och Markowicz upprepar ”tous (les) deux” två gånger.

I översättningen av rad sju har jag lätt modifierat det svenska idiomatiska uttrycket ”lögn och förbannad dikt” för att matcha Pusjkins ”обман” och ”бред”. Det sistnämnda ordet har ett kontinuum av betydelser från feberyrsel till mer allmän förvirring och snurrigheter.

På rad åtta upprepar Pusjkin order ”том” två gånger. Formellt sett är det inget annat än ”тот” (ett demonstrativt pronomen: ”den där”) böjt i lokativ, men denna form, ”том”, är också ett substantiv som betyder ”(bok-)band” (jämför engelskans ”tome”). Huruvida detta är en medveten ordlek vet jag inte, inte heller exakt hur det klingar för en rysk modersmålstalare, men hursomhelst har jag bevarat denna aspekt genom att använda ordet ”bokband” på rad nio.

Taft är, för den som likt mig inte visste det, ett frasande och glansigt tyg.

I Pusjkins original är det egentligen droskorna som rullar (även om just det verbet saknas) längs Petersburgs gator, men att istället låta kvinnorna rulla hatt längs Nevas gator tycker jag fångar andan i originalet ganska väl.

Sturm und Drang förekommer inte i originalet, men dess förfall speglar ”отступник бурных наслаждений” – ”de stormiga nöjenas avfälling” på ett sätt som bevarar storm-referensen.

Jean-Baptiste Say och Jeremy Bentham är välkända liberala intellektuella, verksamma under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.

Det bör nämnas att Pusjkin i en not utger denna strof för att vara ironisk, och i själva verket en hyllning till de ryska kvinnorna som ”förenar upplysning med älskvärdhet och strikt, ren sedesamhet med den österländska tjusning vilken så fängslade Mme de Staël”. Liksom Hofstadter tycker jag att noten klingar mer ironiskt än själva strofen.

Germaine de Staël var ytterligare en liberal intellektuell, känd bland annat för sina litterära salonger.

Idén att översätta ”хандра” med ”kondri” har jag lånat av Nabokov, som skriver ”chondria” på engelska.

Childe Harold syftar på lord Byrons verk Childe Harold’s Pilgrimage, vars huvudperson är en ung man med livsleda.

Boston är ett kortspel.

Ian Flemming-entusiasten kan möjligen finna de två sista raderna fyndiga.

Översättningen av originalets ”Beef-stеаks” med svenskans ”biffstek” är rättfram och enkel, men lämnar ändå något övrigt att önska. Det engelska lånordet, skrivet med latinska bokstäver, ger ett väsentligt mer främmande intryck i den ryska texten än min översättning lyckas förmedla.

En rolig lösning som bevarar det främmande alfabetet är att istället kasta in en rysk maträtt, skriven med kyrilliska bokstäver:

ty han har inte alltid håg
till борщ och till Strasbourgpirog

Förutom att vara mindre bokstavstrogen lider denna variant dock också av asymmetrin i att bildade ryssar förväntas kunna läsa det latinska alfabetet, medan bildade svenskar inte på samma sätt förväntas kunna läsa det kyrilliska.

Än en gång fascineras jag över hur accenterna i svenskan bestämmer vad som rimmar och inte rimmar. Betrakta rimmet på raderna fem och sex: ”middagstimman” – ”morgondimman”. De rimmar, liksom ”timman” – ”dimman” utan förled, men det är inte samma rim! Sammansättningarna påverkar accenten: ”middagstimman” rimmar inte med ”dimman”, och ”morgondimman” rimmar inte med ”timman”. Den accentförändring som sker vid skapandet av ett sammansatt ord ändrar normalt sett inte på något betydelsebärande morfem, men det händer att en betydelseskillnad förstörs i sammansättningen. Vi hör alla skillnad på ”tomten” (jordplätten) och ”tomten” (den skäggprydde) – men huruvida ”trädgårdstomten” syftar en prunkande jordplätt eller på en porslinsfigur däri kan vi inte höra.

Rad åtta påminner för övrigt om titeln på det klassiska Star Trek-avsnittet Tomorrow is yesterday (1967), som öppnade tidsresandets Pandora-ask. Ingen av de engelskspråkiga översättarna tycks dock ha valt exakt den formuleringen (vilket förvisso vore svårt, givet den jambiska tetrametern), även om Johnston är ganska nära med ”tomorrow just like yesterday”.

Uppdatering 2011-02-27: Jag har av en bekant uppmärksammats på likheterna mellan rad åtta i denna strof och den gammaltestamentliga texten i Pred 1:9:

Vad som har varit kommer att vara,
vad som har skett skall ske igen.
Det finns ingenting nytt under solen.

På ryska:

Что было, то и будет;
и что делалось, то и будет делаться,
и нет ничего нового под солнцем.

Intet nytt under solen, alltså.